En fin helg har passerat. Solen sken i lördags och vi var ute i trädgården. "Du kan kasta så kan jag sitta här och vila benen" sa Ebbe till Jocke. Vår lilla livsnjutare! Efter att vi fixat med vardagssysslor såsom städning, tvätt osv tog vi
oss ut och lekte i våra närliggande lekparker. Kom inte ihåg sist vi gjorde nåt sånt här som familj. En fin stund! Träffade en kompis på vägen vars reaktion var "Va? Är ni inte inne och bygger?" Säger en del om vårt liv den senaste tiden...
Men nu så, nu börjar det bli tid för annat!
Som att få fina vänner på besök tillexempel. Johannes, Simon och Matilda kom och vi åt chiligryta efter att vi lagt barnen vid 19-tiden, det nya här hemma nu. Lyx att få vuxen-häng med sällskapsspel, kladdkaka och samtal om livet. Soffan är invigd
och jag är så glad att den rymmer många vänner!
Igår var vi på gudstjänst i vår kyrka. Slogs återigen av att jag verkligen mår bra när jag är där. Ibland är det svårt att ta sig tid med Gud och att låta honom vara en självklar del i vardagen. Därför är det så viktigt med gudstjänst för mig - ett beslut
om att varje vecka ta den stunden för att påminna mig om hur viktig relationen med Gud är för mig och hur gott det gör mig. Ebbe var också lycklig som fick springa runt och leka med kompisar i alla åldrar. På eftermiddagen hade vi familje-kalas
för Olle. Fint att få vara tillsammans igen efter den fantastiska resan vi gjorde tillsammans. Fortfarande svårt att förstå att vi har en 1-åring här hemma!
Nu är det sen frukost här och vi har bakat scones enligt Ebbes önskan. Jag känner ett stort vemod eftersom detta är min sista vecka som mammaledig. Alla säger att småbarnsåren går så fort och jag håller med. Vilken ynnest att få vara hemma med sina älskade
barn! Ska det redan vara slut? Hur överlever man det? Ni som vet kan ju få berätta!