JAG ÄR tacksam för året som föräldraledig. Vad annat kan man vara? Ett tufft år på många vis, som om allt hände på samma gång. Men så är väl denna tid i livet? Det är barn och hus och arbete och vänner och familj och engagemang av olika slag. Året
gick fort, för fort. Oavsett är tacksamheten stor.
JAG VILL börja träna. Men när ska det ske? Nu när jag börjar jobba igen kanske och kommer tillbaka lite mer i rutiner? Jag vet ju att det för mig att må bättre, både fysiskt och psykiskt.
JAG BORDE sluta slö-surfa. Fast ärligt, jag gör det faktiskt mindre. Lägger bort mobilen mer och försöker vara närvarande. Men skulle vilja det ännu mer. Jag borde läsa mer bibel och kristna böcker. Inte för att jag måste utan för att
jag vill. Tid med Gud gör mig alltid gott.
JAG KAN cykla till jobbet framöver. Vilken lyx! Ska bli så skönt att slippa pendla och att ha en kort resväg till kyrkan.
JAG SKA få hem 5 nummer av Svensk Damtidning. Fick det i 30-årspresent och nu undrade syster C om jag ville ha några till. Jag har verkligen älskat tidningen, känns som riktig vardagslyx varje onsdag. Det är jag och pensionärs-tanterna.
JAG HAR varit trött länge känns det som. Men det känns också som det är ett tillstånd de flesta småbarnsföräldrar befinner sig i. Sällan en hel natts sömn, det gör något med en.
JAG ÄGER många saker men skulle vilja äga färre. Finns inget som gör mig så glad som när jag säljer eller gör mig av med saker. Det känns befriande!
JAG SAKNAR min familj i Småland. Allra mest att kunna åka hem till mina systrar och dricka en kopp te och prata om livet. Och att åka hem till mamma, ta en promenad och fika på café. Familj + fika = bra kombination.
JAG TYCKER att jag har det så bra och att jag gör alldeles för lite för denna värld. Så många har det sämre och jag har det så bra. Ska det vara så? Mitt ständiga dilemma. Varför blev just jag född i detta land och fick sådana möjligheter?
Vad ska jag göra med dessa möjligheter för att världen ska bli bättre? Jocke tycker jag borde älta mindre och göra lite mer. Sant. Men svårt. Jag är en ältare, kommer nog alltid att vara.
JAG VILL SLUTA MED ATT SÄGA att jag skrivit allt detta på känsla, rakt från huvud och hjärta. Vad vill du säga idag?