Älskade Olle-bolle, eller Ollisen som jag allt mer råkar säga, idag blir du 9 månader. Helt osannolikt att du blivit så stor, min lilla bebis! Undra om du ska få höra det hela livet, hur mycket jag önskar att du ska fortsätta vara liten? Åh, det är
ju bara det att jag älskar bebis-tiden! De små gulliga fötterna som man får pussa på, jollret som kommer ur din mun, att få titta på dig när du sover så gott i din säng. Du är ljuvlig! Samtidigt har denna månad varit jobbig för du har varit så gnällig,
arg och frustrerad emellanåt. Du har lärt dig att ta dig fram, sittandes på rumpan. Du tar dig till krypposition men hamnar sen pladask på mage, så än kan du inte krypa fast du gärna vill. Det, och att få mer uppmärksamhet, tror jag är denstora orsaken
till att du blir så arg och frustrerad. I famnen är du oftast alltid nöjd! Häromdagen kunde du plötsligt ta dig upp från liggandes på mage till sittandes. Du vill stoppa allt i munnen så nu får vi börja dammsuga oftare. Du är klåfingrig och vill
helst ta de leksaker som Ebbe tycker mest om, tex blixten-bilarna. Ebbe är oftast så snäll mot dig och ger dig sina leksaker, busar med dig och låter dig vara med. Jag kan säga åt honom att vara med dig och då säger han "Okej, mamma!
Jag ropar om han ramlar." Du har världens finaste storebror! Nu får vi söva dig lite mer aktivt, med sång och vaggande, till skillnad från förr då vi mest kunde lägga ner dig. Du sover i ditt eget rum men vill gärna dricka välling på natten och i
och med det kommer någon av oss och sover hos dig eller bär in dig till vår säng. Amningen är ett minne blott och du är glad i mat, gröt och välling. Maten är inget krångel med dig, bara du får någon slev eller slickepott att leka med under tiden.
Smörgåsrånspaketen går åt på löpande band här hemma! Du är fortfarande nöjd i vagnen även om du mer och mer vill komma upp och leka när vi är ute. Idag har du åkt pulka och det gillar du. Häromdagen somnade du i pulkan på väg hem från förskolan,
älskade gullunge. Nu har du upptäckt lampan och pekar och säger (viskande): "Titta!" Klockor är också faschinerande. Och jag fascineras över att allt har sin tid med barns utveckling och att vi får göra samma resa med dig som med Ebbe. Om jag sjunger
blir du oftast glad och favoriten är ramsan om spindeln följt av Imse vimse spindel. Och såklart sången "När man sjunger så blir man så glad!" Du gör mig glad Olle, om än väldigt trött emellanåt med allt ditt gnäll och dina skrik. Tänker att
det är en fas vi går igenom, snart är en annan tid. Snart är du stor och vill hellre stänga in dig på rummet än skrika efter min uppmärksamhet. Bäst att njuta av varje stund jag får mig dig. Säger det igen: det är nåd att få vara din mamma!