11 månader och jag vill stanna tiden eftersom jag inte vill att bebis-tiden ska ta slut. Olle, jag ser hur du utvecklas hela tiden och både hejar på och ropar "sluta! Var min bebis för alltid." Det har hänt många grejer med dig senaste månaden. Du far fram i blixtsnabb fart och den senaste veckan vill du allt mer försöka ta dig upp till ståendes, vilket du varit helt ointresserad av tidigare. Igår tog du dig upp i trappen för första gången för att försöka komma åt Ebbes leksaker. Du älskar att leka med din storebror och att sno hans grejer. Gillar att spela innebandy, kasta boll, leka med bilar och att kasta saker. Det är många "nej Olle" och "aj aj" eftersom du älskar sladdar och böcker som du kan riva papper ur. Läser ikapp i mina anteckningar om Ebbe och inser att ni är precis likadana i denna ålder. Något som skiljer er åt är sömnen. Du somnar i din säng men vaknar flera gångerna per natt och det slutar alltid med att du sover inne hos oss. Plötsligt har du börjat sova på mage! Napp och filt är trogna följeslagare när du ska sova. Senaste nätterna har vi skippat välling och det är skönt, du sover vidare ändå om du får nappen. Du har börjat protestera vid maten, som om du inte längre vill ha puréer. Helst vill du äta själv, i bitar. Du har fortfarande två små tänder och mycket hår på huvudet. Älskar att titta in i dina mörkbruna ögon. För någon vecka sen började du plötsligt klappa händerna vilket medfört att vi sjunger mer här hemma. Det gör mig glad! Vinka kan du också. Jag blir lika stolt över dig som när Ebbe var liten. Gläds åt din utveckling och framfart. Livet med dig är ofta intensivt men du kan också sitta still långa stunder i vagnen och bara titta på när jag och Ebbe leker. Det är fortfarande Ebbe som kan få dig att skratta som mest. När ni återförenades efter att du sovit din första natt borta hos farmor och farfar såg man verkligen hur ni saknat varandra. Du är verkligen till stor glädje och välsignelse för hela familjen. Tack för all kärlek du ger oss.