En vacker lördag nu under hösten förevigade @claravictoriafoto oss i Bolongerskogen här i Gävle. Barnen var lagom roade att fotas och ville mycket hellre kasta löv och leka i lekparken. Ändå lyckades Clara fånga flera fina bilder på vår familj och det är jag så glad för. Blir nämligen alldeles lycklig av att se dessa bilder och inse att detta är min lilla familj, min tillhörighet och lilla kluster på jorden. Vilken rikedom!
Tidigare i höstas var det någon av er som ställde frågan om hur vi våra tankar gick innan vi beslöt oss att försöka få ett tredje barn, hur vi vågade med tanke på att jag varit utmattad. Självklart har vi diskuterat det men samtidigt känns det som det aldrig varit en stor fråga gällande den saken. Jocke har nog mer funderat utifrån praktiska perspektiv gällande huset och hur livet kommer bli att återigen ha en liten bebis i huset mer än huruvida jag ska orka. Och jag har mest känt att ett tredje barn är något jag verkligen vill och längtar efter.
För mig personligen har jag arbetat väldigt mycket med mig själv sen jag blev utmattad under en period under hösten 2018. Bland det absolut bästa jag har gjort är att jag gått i samtal hos en terapeut på St Lukas. Jag fick den möjligheten via min tidigare arbetsgivare Equmeniakyrkan och är så otroligt tacksam för det. Under två år har jag gått i samtal och fått arbeta med mig själv och med allt det som rör sig i mitt huvud. Jag har fått hjälp att sätta ord på vad jag känner, varför olika situationer uppkommer i mitt liv och hur jag kan lära mig att hantera dem bättre och leva ett liv som är hållbart och bättre för mig. Jag unnar verkligen varje människa möjligheten att gå i samtal. Får du chansen, ta den! Det är verkligen en livsinvestering!
Några saker är såklart avgörande för att våga försöka bli ytterligare en i familj. Den första är att jag har världens bästa man vid min sida som alltid står stadigt och tryggt vid mig och som delar precis allt vad föräldraskapet innebär. Barnen har det lika bra oavsett med vem av oss de är med. Det är en enorm trygghet för mig! Efter år av arbete med mig själv, mycket tack vare mina samtal, kan jag nu lättare sätta ord på vad jag känner till Jocke och oftast agera på ett mer rationellt och bättre sätt när jag blir trött, arg eller frustrerad. Det har underlättat och förbättrat vår relation avsevärt! Jag har lärt mig att förstå mig själv på ett nytt sätt - varför jag reagerar som jag gör, vad jag behöver göra för att må bättre när jag känner att jag mår allt sämre och att sätta ord på det som rör sig i huvudet. Jag är inte klar (blir man någonsin det?) men jag är på väg och vill hela tiden framåt, mot ett liv som är mer hållbart och där jag mår bra tillsammans med dem runt omkring mig.
Trebarnslivet står verkligen för dörren nu och jag har lite svårt att ta in att det snart är dags. Hela hösten har jag bara kört på och fokuserat på nya jobbet och att få ihop vardagen. Ett viktigt exempel är att jag pausade allt mitt ideella engagemang i början av hösten då jag kände att jag höll på att ta slut. Tack vare det har jag fått en riktigt bra höst. Där och då var jag så frustrerad och ledsen över att inte orka allt det jag ville. Nu är jag så tacksam att jag lyssnade på Jocke och vågade se mina egna varningssignaler och ta beslut som gjort att livet återigen blivit hållbart och bra, både för mig och familjen. Igår var Olle överlycklig när jag kom hem från jobbet. Han sprang mot mig gång på gång, kramade och pussade på magen och sa att "jag älskar verkligen bebisen" Det ska bli så roligt (och säkerligen också så jobbigt) att få välkomna en ny familjemedlem. Med de redskap och insikter jag skaffat mig under de senaste åren känner jag mig lugn och trygg med att det kommer bli hur bra som helst.