Det har smilet är ju räddning när livet varit väldigt jobbigt senaste veckan. Översvämning, febriga och förkylda barn och till sist åkte även jag på deras baciller och låg nedbäddad större delen av söndagen.
Förra veckan inledde vi med playdoh medan Ebbes skola äntligen drog igång igen som vanligt. Hans skola är också drabbade av översvämningen och på skolgården hördes alla prata om sina källare och om alla skador som blivit av det kopiösa
regnet som kom.
På tisdagen fick Olle gå på förskola igen och Gösta sov så länge att jag fick stoppa ner honom med pyjamas i vagnen och rulla till förskolan/skolan. Han satt så nöjd, alldeles nyvaken, och jag känner hopp för att han kan börja gilla att åka vagn
igen. Det skulle underlätta livet så mycket!
Får ont i magen när jag går igenom vårt område. Så många är drabbade! Containrar och förstörda saker överallt.
Ja, ni ser ju. Så konstigt att vara med om detta och att leva mitt i det. Jag som är hemma och är mammaledig har inte sett annat än elände senaste veckorna.
Och det här eländet gjorde mig mest ledsen, att behöva tömma vår källare som var fuktigare än vad vi trodde, och belamra vårt uterum med alltihop. Så i helgen har vi gått igenom alla flyttlådor, rensat, slängt det som känts fuktigt och dåligt och
bytt alla flyttlådor för att försöka förhindra att fukt och bakterier stannar kvar och förökar sig.
Mina svärföräldrar har varit här och hjälpt oss med den yttre källaren som fått in ca 70 cm vatten och där det mesta var förstört. Tacksam för det!
Här ser ni vår nya altan, också något att glädjas över! Vi har en bit kvar men det har fått pausats nu när vi varit tvungna att ta hand om källarna istället.
Kände mig modlös och låg i veckan. Över livet och allt vad det rymmer just nu.
Och så hann Olle bara gå en dag på sin älskade förskola innan han fick feber och ett inflammerat sår på foten så vi fick åka till vårdcentralen. Och sen blev han ju hemma resten av veckan. Troligtvis till Göstas stora glädje som älskar sina
storebröder mer än allt.
Försökte muntra upp oss med att baka scones till eftermiddagsfikat. Och tända ljus. Man får göra vad man kan.
Och så lekte vi med duplo på Olles rum. Och Gösta satt och tittade på i hans säng. Så skönt att han blir mer och mer stadig och kan sitta själv nu, bara vi har lite skydd omkring ifall han ramlar.
Det har regnat mer och medan Olle hoppade nöjt i vattenpölarna blev jag bara ledsen av att se all bedrövelse i området. Ni får ursäkta, men detta blogginlägg är sannerligen en klagovisa.
Älskar att barn får ha sin egna värld, långt bort ifrån oss vuxnas problem och världsbild. Äpple på en pinne, ja här finns bara möjligheter!
