Maj månad måste ju ändå vara en av årets bästa. Nu är våren här på riktigt, naturen sjuder av liv och grönska och jag har invigt mina nya sneakers och gått en långpromenad för att äntligen hälsa på hos mina kollegor på jobbet. Kärt återseende och fint
att de fick träffa Gösta som legat i magen under hela hösten när jag jobbat.
Har druckit kaffe och blickat ut över trädgården som just nu är en stor jordhög. Altan-bygget står lite still eftersom vi valde att stanna kvar i Harkskär på Kristi himmelsfärd eftersom det blev sommarvarmt, soligt och alldeles perfekt båtväder istället
för att bygga altan. Det gäller att prioritera!
Olle hade gjort iordning lilla båten för säsongen tillsammans med farfar så så fort Jocke fick chansen tog han med pojkarna på en båttur medan jag stannar kvar på land med en sovande Gösta.
De tog en sväng till Eskön och kastade sten. Hur många gånger har de inte roat sig med just detta?
Hemma i Harkskär igen njöt vi av lunch på den nya altanen som svärfar byggt. Och förundrades över att det var sommarvarmt så man kunde ligga och sola och bara ha det skönt.
Barnen och jag la oss och läste böcker i hängmattan. Älskar att läsa för dem, det är så mysigt!
På kvällen var det dags för Gösta att få ta sin premiär-tur med båten. Om man tillhör vår familj bara måste man ju gilla havet och att åka båt. Han sov sig igenom påklädning av kläder och flytväst.
Ute på havet slog han upp sina små blå ögon och tittade sig lugnt omkring, som om han inte gjort annat. Åh vad jag njöt! Finns få saker som jag tycker som mycket om som att åka ut på havet. Lugnet, naturen, tystnaden, det oändliga. Frid i själen.
Älskade Harkskär, platsen vi alla tycker så mycket om.
Hemma igen klädde barnen ut sig. Ebbe var en upptäckare!
Och Olle en sheriff, en väldigt alternativ sheriff får man lov att säga.
Maj har ju också inneburit regn. Barnen hoppade i vattenpölar och spelade basket, ett nytt intresse hos båda.
Gösta har underhållits med Herr kvadrat och jag har varit till gymmet och tränat. Så tacksam för min träning som gör gott får både kropp och knopp.
Givetvis har det kramats också. Det görs det ju dagligen här hemma!
Igår hämtade jag Ebbe på skolan och berättade att vi skulle gå till en lekpark och ha picknick själva innan vi hämtade Olle. Han blev överlycklig när han öppnade sin låda och hittade både äpple, kaka och giffel. "Vi måste sitta på filten för
sitter vi på en bänk blir det ju bara fika och vi skulle ju ha picknick". Så härligt att se hur han njöt av lite ensamtid med mig, även om Gösta vägrade ligga kvar i vagnen utan skulle sitta med när vi fikade och spelade kort. Tacksam för stunder
som dessa.
Se så vackert det var i lekparken. Kan inte se mig mätt på våren.
På hemvägen var jag tvungen att föreviga grannens träd som stod i full blom. Lika fascinerad av Guds skapelse varje år.
Finväder igår så vi var ute mest hela dagen. Träffade på förskolekompisar som vi fick följa med hem och leka hos och dricka kaffe i solen. Sen var Ebbe iväg en sväng till några klasskompisar och lekte. Känns som om Ebbe börjar bli så stor, med en egen
värld som vi inte är en del av. Så spännande att få följa sina barn genom livet. Gösta får jag ha nära mig än så länge, närmare bestämt hängandes på magen där han trivs allra bäst.
Nu har jag precis blivit bjuden på förmiddagsfika av Jocke som för en gångs skull jobbar hemifrån och sitter i web-möten hela dagen. Kardemumma-bulle och kaffe, det är livet det. Sitter på bron utanför huset och dricker upp kaffet, hör hur fåglarna
kvittrar, njuter av grönskan omkring mig och tackar Gud för livet. Idag har jag lite ny energi och det är sååå skönt att känna just så.