frulundqvist

Igår fyllde Gösta 10 månader och dagen innan dess barnvälsignades han i vår kyrka. Karl Gösta Åke Lundqvist som är en välsignelse för oss och som är världens finaste lilla pojke. Alla i vår familj är så glad i honom! 

Senaste två månaderna har det varit full fart när det kommer till Gösta, det märker jag bland annat på uppdateringen här. Precis kring nio månader började han krypa och sen dess ska allt utforskas. Han häver sig upp mot bord och stolar och försöker nå allt som han ser. Vi behöver passa honom hela tiden. Allt han får tag på ska upptäckas och gärna stoppas i munnen. Nu får vi dammsuga ofta här hemma! 

Jag får ofta höra att han har mycket hår på huvudet. Han väger 9970 g och är 75,4 cm lång. Det märks att kläderna blir mindre och mindre, han använder mest storlek 80. Just nu måste vi ha dregglisar på honom varje dag och dessutom byta flera gånger eftersom de blir genomblöta. Hur kan man dregla så mycket? Han börjar allt mer kännas som ett barn och allt mindre som en bebis. Åh, min sista lilla bebis! 

Det går fort mellan känslorna och han skriker högljutt när något inte är som det ska. Senaste veckorna har det varit ganska mycket missnöje, kanske för att han åkt på flera förkylningar och för att han är inne i en utvecklingsfas där mycket händer. Märks också att han vill ha oss nära, så fort jag lämnar rummet börjar han gnälla eller skrika. Ofta kryper han efter. Han har två små tänder i underkäken och en i överkäken som precis kikat fram. Äter bra, slukar gröten morgon och kväll och blir glad när han får macka och fruktpuré till mellis. Men att dricka vatten får vi fortfarande kämpa med. Han tycker inte alls om att dricka ur flaska. Välling har vi helt gett upp om. Samtidigt har det resulterat i att han nu, sen ungefär en månad tillbaka, sover i stort sett hela nätterna, med lite avbrott i vår sömn för att stoppa i nappen eller bädda om honom på nytt. SÅ TACKSAM! För två månader sen, när han ibland ville amma varannan timme, trodde jag det aldrig skulle bli bättre men sen jag slutade med amningen kring 8 1/2 månad är sömnen så mycket bättre. 

Gösta tycker om att krypa omkring där hans storebröder är och försöka få fatt i någon av deras leksaker. Han älskar när de leker med honom och de kan få honom att kikna av skratt. Han tycker om att leka med olika fordon, att vi staplar klossar så att han får riva och att kasta boll. Sen har han en stor förkärlek att kasta precis allt som kommer i hans väg. Det spelar ingen roll om det är en boll eller en stor leksakstelefon. I badbaljan kan ha sitta nöjd en lång stund. Han har precis börjat klappa händerna men pratar bara lite grann, små ljud vi inte förstår något av men som låter så härligt. 

Han sover två pass per dag, ungefär 1-1,5 timme på förmiddag och eftermiddag. På natten sover han ca 20-07. Bäst sover han ute i vagnen. När han ska sova inne eller för kvällen måste vi aktivt söva honom i famnen. Senaste veckorna har vi fått börja om minst 2-3 gånger varje kväll eftersom han vaknat igen så fort vi lagt honom i sängen. Det är så tröstlöst! Det är bara att inse att med små barn är det alltid något som man önskar var annorlunda. Tacksam att ändå det mesta är väldigt smidigt kring Gösta. Att han äter bra, tycker om att sitta i vagnen, kan krypa runt och leka nöjt en stund och att han nästan alltid blir tröstad av att vi sjunger för honom. Kan nog snart inneha rekordet av att ha sjungit Imse vimse spindel flest gånger. Trebarnslivet är intensivt och oftast känns det som jag inte gör annat än att sitta på golvet och leker, fixar mat eller mellis, matar barn, pottar barn, söver barn och är med barnen. Det är ett heltidsjobb, och mer där till, att vara hemma med barnen. Så jobbigt och krävande emellanåt. Och precis just denna tid kommer jag troligtvis blicka tillbaka till och sakna när den är förbi. Det ljuva småbarnslivet, som alla säger åt mig att njuta av för att det går så fort. Jag gör det så gott jag kan!