Nu kanske du tänker att jag ska skriva om hur stolt jag är över mina barn. Och det är jag ju förvisso också! Till exempel över Ebbe som tappat två tänder under veckan. Men just nu tänker jag mer på hur stolt jag är över mig själv. Att jag lyckas
ta hand om mig själv plus tre barn varje dag som dessutom har olika behov och personligheter. När jag tänker på det kan jag inte bli annat än stolt över mig själv! Jag klarar av livet som trebarnsmamma ganska bra bitvis trots att det är långt
mer intensivt och uttröttande än vad jag kunnat föreställa mig. Tänkte mig att en till inte skulle göra så stor skillnad. Det gör det. Nu räcker jag till ännu mindre och tiden för mig själv är väldigt liten. Men om jag tyckte att det var att
"sparka egot hårt där bak" när jag fick första barnet så borde ju rimligtvis tredje barnet innebära att egot sprungit iväg för länge sen. Fast det finns kvar vill jag lova. Jag längtar ofta efter en stund för mig själv. Ibland händer det, som nu när
jag sitter mellan barnens rum och inser att alla äntligen har somnat.
Tystnaden som infunnit sig precis just nu är ljuv musik för mina öron, efter en lång dag ensam med barnen. Jocke är iväg och jobbar torsdag till söndag och jag försöker vänja mig vid nya livet. Ibland går det nästan lättare när han är borta för då
vet jag att jag måste steppa upp och bara rodda alltihop! Vaknade upp efter en sämre natt eftersom Gösta fått feber. Oavsett skulle ju Ebbe till skolan, dagen till ära i robot-dräkt som han själv pysslat ihop, eftersom de har tema-fredagar då
de får klä ut sig om de vill. Nu är det mörkt när vi vaknar vid 7-snåret och egentligen ville vi ligga kvar i sängen allihop medan regnet smattrade mot rutan men vi steg upp, åt frukost och gav oss iväg.
När Ebbe lämnats på skolan och jag och Gösta sovit förmiddagslur gjorde jag fika som fick Gösta att krypa fram för att försöka norpa en bulle. Nu kryper han mer och mer.
Sen gick vi upp och byggde tågbana på Olles rum. Så skönt när Gösta kan sitta med och leka nu, bara man håller honom lite på avstånd och underhåller med leksaker så han inte förstör. Där av hamnade han utanför bild!
När vi hämtat Ebbe åt vi sen lunch och enligt barnens önskemål blev det pannkakor med nutella och grädde. Mums! Om det är något jag vill att mina barn ska förknippa mig med så är det att jag alltid tänder ljus och försöker göra mysigt, oavsett dag.
Sen har vi lekt här hemma och försökt ta hand om Gösta som blivit allt sämre under dagen med feber, rinnande näsa och hes röst. Stackars liten! Han ligger här och kraxar bredvid mig nu och jag inser att det kan bli en lång och jobbig natt. Tur att jag
och storbarnen är ett sådant bra team och hjälps åt, det berömde jag dem för ikväll. Bäst att sova, önskar er alla en fin helg!