Det undrar jag också. Dagarna passerar förbi i en väldig fart och jag roddar barn och hushållssysslor större delen av dagarna. Och sover så fort jag får chansen, för ännu är tröttheten stor. Gösta far runt på golvet här hemma och är så nära på att
krypa. Lugnet före stormen! Lyckades ju med mitt mål med råge - att få honom att sitta still hela sommaren. Med tredje barnet behöver man inte ha någon brådska!
Jockes nya jobb innebär att vi kan lyckas luncha ihop tillsammans ibland. Det är mysigt! När vi jobbade hade vi ju torsdagsdejt som tradition så det här kanske kan bli en variant under tiden jag är föräldraledig. Det är lyx att äta choklad till lunch
mitt i veckan. En av fördelarna med att vara vuxen brukar jag återkommande berätta för mina barn.
Solen har strålat in vissa dagar och då blir jag glad. Älskar solen! Gösta gör alla möjliga slags konster i sina försök att krypa.
Andra stunder sitter han bara och tittar sig omkring. Så himla älskvärd!
Jag har varit på hemgrupp. Efter att bara ha setts digitalt under Corona är det nu alldeles underbart att få ses på riktigt. Tog denna bild när jag gick hem för att minnas hur mysigt det såg ut när man kikade in. Kvällsfika kring ett köksbord hos goda
vänner. Dessförinnan hade vi delat livet, läst bibeln, samtalat om tacksamhet och bett tillsammans. Så tacksam för vår hemgrupp, en riktig kraftkälla mitt i vardagslivet.
Vi har FaceTimeat med min syster Camilla. Vad gjorde man utan FaceTime? Så fint att kunna dela livet trots att avståndet i mil är alldeles för långt.
Olle har klippt sig och kom hem överlycklig med flera olika färger i håret.
Jag har också gjort mig fin! Sjöng på barnvälsignelse i kyrkan i söndags och känner mig så glad att gudstjänst återigen är ett givet inslag i vårt liv. Jag har saknat det så mycket. Jag behöver det så mycket. Det är inte bara kroppen som behöver
träning. Själen behöver också sitt.
Handla måste man också göra, så det gjorde jag i söndags eftermiddag. När barnen blev ledsna över att jag åkte hemifrån, vilket är vanligt förekommande just nu, bad jag dem att göra kärleksbrev till mig under tiden. Ebbe tog det på största allvar. Vår
lilla konstnär!
Gösta däremot gick loss på vår stora blomma i vardagsrummet och hade gärna dragit loss alla blad om han bara fick. Orden "aj aj" kommer troligtvis snart bli standard-vokabulär här hemma.
Efter söndag kom trött-dag. Jag vabbade förkylda barn och var glad att vi tog oss ut en stund. Från lockat hår och klänning till håret på ända och mjukisbyxor. Livet rymmer båda.
Barnen njöt av geggamojan. Underhöll sig länge.
Medan Gösta satt nöjd i vagnen. Hurra för att han gillar vagnen och kan sitta länge och bara titta. Och sen somna gott när man rullar hemåt.
Solen tittade fram och jag kände mig så glad över det. "Titta, solen skiner!" sa jag gång på gång till barnen. Ja, solen gör något alldeles speciellt med mig på hösten. Som en påminnelse om att det inte bara är mörkt och eländigt. Det finns
ljusglimtar som lyser upp hela tillvaron!