Vi börjar med något härligt. Helgen innan advent var jag och Jocke på dejt. Vi åt middag på Bakfickan och gick sen på konsert med Newkid. Njuter så mycket av tid med min man och att återigen kunna sitta i ett fullsatt konserthus utan covid-restriktioner.
Ljuvlig 5-åring som kan läsa de flesta bokstäver, som har fantastiska utläggningar om livet och olika funderingar och som väldigt tydligt vet vad han vill ha på sig och inte.
Snön har kommit och barnen har lekt för fullt på vår tomt.
Sen har de kramats på köksbänken. Gösta sitter ofta med när vi lagar mat.
Jag har arrangerat årets julfest på jobbet och hade därför en heldag i Falun där vårt huvudkontor ligger. Kvällens tema var glitter och det blev en härlig tillställning med julmat, 6-kamp, musikquiz, sång av mig och en kollega och besök av jultomten. Åkte
hem glad och tacksam.
Hemma väntade ett adventspyntat hus och en söt liten pepparkaksgubbe. Det blev en intensiv helg som inleddes med julfest, forsatte med rep inför adventskonserten och sen en helsöndag i kyrkan.
Njöt av en gudstjänst och gick sen för att hälsa Gävlebocken välkommen till staden. Den är så fin och något man som Gävlebo känner sig stolt över. Vem är inte stolt över att känna en världskändis?
På kvällen, efter invigningen av bocken, ledde jag konsert adventstid med musikkår, vår barnkör och sångare och musiker från vår kyrka. Kyrkan var fullsatt, stämningen på topp och allt blev så lyckat. Så oerhört tacksam för min församling,
för alla goda krafter och allt engagemang, för alla som ger av sin tid och för att våra barn får blomstra och ta plats.
Nu till det förfärliga. Och det är att Ebbe insjuknade på lördagen och därför missade hela söndagen i kyrkan. Och sen har senaste veckan bestått av vab eftersom samtliga barn blev sjuka i hög feber och hemsk hosta. De har verkligen varit så dåliga och
är ännu inte friska. Så vi har roat oss med att julbaka, mellan febertopparna.
Olle gjorde små lussebollar som vi strösslade med pärlsocker. Gott!
En kväll satt vi och förberedde barnens adventskalendrar. Jocke gjorde en favorit i repris från sin barndom och kopierade upp legoritningar för att kunna slå in i olika paket. Genialiskt, hans föräldrar borde tagit patent!
Vi som lovat att det aldrig mer skulle bli någon paketkalender efter att barnen grät för "fel paket" för några år sen gav dem nu en ny chans. Ännu har det inte gråtits, bara visats tacksamhet. I kalendern finns en blandning av godis, lego och småsaker
som strumpor, suddigummi och pennor.
Glada barn = underbart. Pratade också med barnen om att det finns barn som inte får en enda kalender. "Ja, som barnen i Ukraina" svarade Olle då. Det känns så viktigt att ge barnen en förståelse för hur otroligt privilegierade vi är.
Jag har försökt dämpa Göstas dammsugar-mani med att köpa en swiffer. Han har plötsligt börjat klä ut sig och går runt i diverse olika mössor, masker och skor.
Jag har gått promenad i snöblandat regn och hittat finpost i brevlådan.
Riktig post är kärlek det. Från kära vänner i Jönköping. Tack!
Med presenter till hela familjen. Så otroligt passande att få under långa vab-dagar.
Vi har bakat pepparkakor också. Köpte färdig deg i affären och sen fick barnen baka och göra precis som de ville. Gick ovanligt smidigt.
Gösta har fortsatt att dammsuga, trots sin nya swiffer. Han är beroende kan man lugnt säga.
Och utklädningen fortsätter var dag. Jag vet inte hur mycket jag plockar och städar här hemma för att nästa stund återigen mötas av kaos. Det gör mig tokig emellanåt men sen ringer jag till mina storasystrar och ser hur lugnt och harmoniskt de har det
och inser att min tid kommer. Allt har sin tid.
Ikväll tog vi oss ut en sväng efter att Gösta stått med mössa och skor vid dörren och tydligt försökt visa att han ville ut. Så skönt för oss alla, kände att jag höll på att tappa tålamodet här inne i vab-bubblan. Och samtidigt är det inte det minsta
synd om mig - jag som hade en glittrande, härlig och skönsjungande helg förra veckan.
Det ser så mysigt ut när jag tittar upp mot vårt hus. Vår plats på jorden där vi trivs så bra. Nu är ljusen tända, Gösta sover och vi myser i soffan med chips och godis. Trevlig andra advent - ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.