Juli inleddes med att få ligga på en filt och gosa med min underbara bebis i solhatt. Vi flyttade ut till Harkskär och slog rekord i att bo där 6 veckor i sträck. Så länge har vi aldrig bott sammanhängande tid under en sommar. I och med restriktioner
och att vi inte kunde resa som vi brukade så höll vi oss hemma. Tur då att vi har ett paradis på jorden att vara i.
Ebbe åkte ring och blev modigare och modigare. Så härligt att se hans lycka!
Barnen åkte kanot för första gången. Clara och Filiph tog med oss till fantastiska Kläcken dit man bara kan ta dig med båt. Barnen var så nöjda över detta lilla äventyr!
Vi åkte båt så fort vi fick chansen och Gösta somnade gott av vågorna. Tacksam med ännu ett nöjt barn i båten.
På kvällarna åkte vi ring medan Gösta fick stanna på land och mysa med farmor.
Vi lärde oss att bada från bryggan i Harkskär. Det är så äcklig botten som gjort att vi helst inte badat där men eftersom det var så varmt och vi hade en liten bebis orkade vi inte längre dra iväg så fort vi ville bada. Barnen försökte fånga fisk och
jag drog upp massor av sjögräs.
Vi åkte på sommarens enda roadtrip, till våra vänner Moa och Axels föräldrars stuga i Degerfors. Vi lyckades pricka in sommarens varmaste dagar och orkade inget annat än att bada och fika under dagarna.
Njöt av att ha semester tillsammans!
Min syster Camilla och hennes man kom på besök. Vi lyckades få till både en tur med båten till stan och en tur till Eggegrund vilket vi alltid gör en gång per år. För att åka dit krävs det att det är vindstilla.
Vi kastade massvis med sten och jag fotade allt det vackra.
Firade vår bröllopsdag med att äta frukost på Norrskär med hela vår lilla familj.
Hade en bebis i sjömansdräkt i min famn och ville stanna tiden där och då. Finns det något gulligare?
Fick andra dosen vaccin.
Fikade på böna café, vår sommar-favorit.
Ljuvligt att livet för en gång skull kunde kännas lite som vanligt i och med pandemin. Vet hur jag tänkte att "jag orkar inte vara rädd för människor och alla deras baciller mer".
Åkte båt och båt och båt. Finns inget vi älskar mer än det.
Johannes kom på sin årliga "Johannes-vecka" och eftersom han skulle flytta till Donsö någon vecka senare njöt vi lite extra av att ha honom hos oss.
Flyttade hem till stan igen och köpte en efterlängtad soffa till uterummet. Här har det druckits otaliga kaffekoppar under hösten.
Var på ensam-dejt med Moa. Vi köpte lunch och bulle och gick en promenad och satte oss i solen och pratade i flera timmar. Ostört. Utan barn. Fantastisk känsla för två trötta småbarnsmammor.
Vi cyklade och besökte lekparkerna som ligger i vårt närområde.
Sen kom den hemska översvämningen som vattenfyllde var och varannan källare i vårt område. Vi blev lindrigt drabbade men ändå så pass att vi fick tömma hela vår källare (som än idag, januari 2022, står tom och väntar på återuppbyggnad).
Försökte rikta blicken mot ett annat håll för att slippa se allt elände och kände mig tacksam över vår nya altan.
Förevigade alla tre barnen på bild.
Och njöt av att kunna sitta i uterummet igen efter att vi fått fylla det med flyttkartonger från källaren.
Huset såg så fint ut. Säger ofta till barnen "undrar vem som bor i det fina huset?" var på de alltid säger i kör "Men det är ju vi mamma!"
Kände mig låg och ledsen och mådde inte bra.
Gösta hade cykel-premiär.
Njöt av höstsolen som värmde och mellis på altanen. Och av Gösta som satt allt mer stadigt.
Åkte till min vän Frida i Tierp och fikade. Älskar henne och hennes hem.
Åkte själv (!) till Skåne för att fira min mamma tillsammans med mina syskon. I sista sekund bestämde vi att Gösta fick vara kvar hemma och jag kände mig överlycklig att få en helg för mig själv efter många vakna nätter.
Mamma visade oss sin barndomsstad Landskrona.
Och jag njöt av att få vara tillsammans med mina syskon.
Hemma igen var jag trött och sov ikapp med Gösta som slutade amma efter min resa. Vemod och samtidigt en lättnad att äntligen få börja sova mer.
Det blev höst på riktigt.
Ebbe invigdes som scout och Olle var överlycklig att få gå på söndagsklubben.
Många dagar spenderades precis så här. På golvet med mina barn. Vi spelade spel, lekte med bilar, byggde torn och var tillsammans.
Bakade bullar och jag kände mig glad att få vara den bull-mamman jag så gärna vill vara.
Ebbe tappade tänder.
Och fyllde 7 år. Han gjorde själv sin hurra-skylt och var så otroligt peppad att få fylla år. Trots förkylning som gjorde att hans kalas blev inställt var han nöjd och glad.
Åkte till Småland och träffade efterlängtade kusiner.
Gösta premiär-gungade!
Och Olle gick på bio för första gången med sin moster Camilla. Så härligt att få vara hos mina systrar under en vecka.
Första snön kom.
Gösta barnvälsignades!
Ebbe hade studiedag och vi passade på att fika på stan. Så mysigt att få ensamtid med honom.
December kom och vi bakade lussekatter.
Och gick på bockinvigningen. Det var kallt och ovanligt att stå bland massor av människor. Och samtidigt alldeles, alldeles underbart!
Gösta premiär-åkte pulka.
Jag och Jocke gick på dejt. Vi kom fram till att det varit väldigt lite ensamtid för oss två under året som gått. En liten bebis och pandemin har satt stopp för det. Båda saknar det väldigt mycket!
Det kom massor av snö och Olle byggde en stor snögubbe. Han älskar verkligen att vara ute!
Gösta sov gott i vagnen och ändrade dygnsrytm till att bara sova en gång per dag.
Framstegen har varit många och han har älskat att leka titt-ut och att börja ta allt som han når, gärna sakerna på fönsterbrädorna.
Bocken brann och alla kände sig lite ledsna av det. Vår älskade julbock!
Firade jul i Harkskär och njöt av lugna, sköna dagar med familjen.
Tog tag i träningen på nytt, med tre pass i veckan, och gjorde årets sista pass på nyårsafton. Mitt mående började bli bättre efter att ha fått hjälp i både samtal och med medicin. Började äntligen känna hopp och glädje inför framtiden!
Firade in det nya året hemma hos oss med våra älskade vänner Moa och Axel. Kände oss tacksamma att 2021 var förbi och riktade blicken framåt mot 2022. Jag vågade inte ha för höga förhoppningar men hoppades på att bli positivt överraskad. Så mycket
som ryms under ett år av både glädje, sorg, trötthet och sprudlande energi. Allra mest tacksam över att ha Jocke vid min sida och över våra fantastiska barn. Nu hoppas jag på ett gladare roligare, mer socialt och friare 2022.