Njuter av den totala tystnaden som råder efter att alla barnen somnat gott i sina sängar. Det är fredag och vi har klarat hela veckan utan vab! Hemma på vår vägg hänger barnens kaffefilter-konstverk (tips! Måla med tuschpennor på kaffefilter och droppa
sen vatten på. Kul pyssel!) tillsammans med pepp-ord som jag hoppas även kan glädja dig som läser. Du är älskad för den du är.
Vi har varit riktigt deppiga av att jag blev sjuk i covid och vi där med fick ställa in vår planerade resa söderut. Min älskade mamma skickade blombud för att muntra upp. Hon är så omsorgsfull!
En liten ljusglimt under lovet blev i alla fall en dejt för mig och Jocke. Jag gjorde mig snygg och tog med min man till stan för att prova ut nya glasögon.
Sen shoppade vi loss lite nytt till höstgarderoben och åt god lunch på kafé Berggren. Min absoluta favorit-ställe!
Vi har återupptäckt ett gammalt spel som jag älskade som liten - RESAN! Någon mer som spelat? I locket på spelet stod det att det senast var komplett i november 1986. Håller fortfarande 36 år senare.
Gösta trivs bättre och bättre på förskolan och denna vecka har vi haft två (!) dagar utan gråt vid lämning. Vänder det nu? Han är bestämd som få och skulle en dag absolut gå hem med vagnen själv. Nu ska han även ta på skorna själv och försöker även med
fleecetröja och jacka.
Solen har lyst och jag har gått lunchpromenad. Vilken lyx att jobba precis vid vattnet, Gävle när det är som bäst.
Förra helgen åkte jag på roadtrip med min fina vän Frida för att besöka vår vän Elin som flyttat till Vännäs utanför Umeå. Sverige är ju så oerhört vackert när man passerar Höga Kusten och åker genom de norrländska skogarna. Jag njöt allra mest av att
åka bil utan barn och över hur enkelt det är när man bara har sig själv att ta hand om.
Hemma hos Elin gjorde vi som vi alltid gör - vi pratade, pratade och pratade lite till, åt och fikade och bara hade det bra.
Gick på promenad längst älven och sa gång på gång "Det är så fint här!" Det kändes som en plats man vill bo på.
Hittade ett O-träd.
På söndagen predikade Elin, som är pastor i Equmeniakyrkan i Vännäs, och jag njöt av underbar lovsång, en varm och innerlig predikan och att få äta polarklämma på kyrkfikat.
Sen åkte vi söderut igen och återigen visade sig Norrland från sin bästa sida.
Igår kom den allra första snön och idag var det vitt när vi vaknade. Barnen blev förstås överlyckliga och längtade ut för att kunna göra snöbollar. Jag har svårt att förstå att det är advent redan nästa helg. Vart tog hösten vägen? Tacksam för mycket.
Allra mest för att jag de senaste dagarna insett hur rik jag är på fina människor runt omkring mig som peppar, uppmuntra och ger mig kärlek. Tillsammans med andra blir livet som bäst <3