Ja, om ni undrar så mår jag bra. Men jag har varit så långt ifrån ett stillastående träd i skogen som man kan vara senaste veckorna. Så mycket som har hänt i vårt liv och vår vardag. Som att vi fick gå på invigningsfest av nedre plan i vår kyrka. Äntligen!
Efter sex års planering, en massa timmars jobb och ideelt engagemang och sen en översvämning som förstörde den nästan helt klara renoveringen kunde vi till slut fira loss och glädjas över nya, fantastiska lokaler för våra barn och unga. Här kommer
våra barn skapa många fina minnen framöver!
Hösten är här med alla sina färger och festhelgen i kyrkan avslutades med utemiddag hos våra fina vänner Moa och Axel följt av att barnen fick gå loss med ansiktskritor. Bra söndag!
Jag har varit på jobbresa till Ulricehamn och Falköping. Lyx att bo på hotell, äta goda middag och inspireras av en massa fina möbler och inredning.
Har många fina kollegor. Tacksam!
Och mycket fint att kika på. Älskar mitt jobb.
Finast var att besöka Kinnarp och lära mig mer om hur allt startades 1942 av Evy och Jarl.
Vi fick spana i företagets första dator från 1970.
Och se Jarls första arbetsplats. Vilken utveckling som skett de senaste 80 åren! Så inspirerande och spännande att få en inblick i historien och att sen få ta del av nutiden och framtiden i fabriken.
Hemma igen var jag så trött efter intensiva dagar. Hängde med barnen i skogsdungen i närheten av oss.
Så blev det söndag igen och gudstjänst. Barnen kastade löv!
Och forsatte med samma sak på eftermiddagen då vi mötte upp Moa och Axel i en lekpark. Uppskattar vår enkla och härliga gemenskap och vänskap så mycket.
Denna vecka har jag hämtat på förskolan mitt i en regnskur då himlen öppnade sig samtidigt som solen lyste. Containern bakom mig är snart ett minne blott. Efter ett år (!) börjar äntligen vår källare att bli klar och det blev ett stort lyft med gott om
förvaring och förbättrade ytor. Snart kan vi ha källar-invigning hos oss också!
Vi gillar att fira hos oss. Så idag blev det kanelbullar på självaste kanelbullens dag. Gösta mumsade glatt i sig i kombination med korv med bröd. Gott + Gott = Jättegott. Eller hur? Det går utför med varje barn. Ebbe hade aldrig fått smaka en bulle i
den åldern.
Ja, så om du undrar är det bra. Lite väl intensivt senaste veckorna kanske. Men som jag sa till en kollega "Vi har ju faktiskt förmånen att välja livet vi lever, så hur vill du leva?" Tål att tänkas på och navigera efter så att man inte hamnar på en plats
som gör en olycklig. Och olycklig är jag inte. Bara lite trött. Tacksam för mycket. Orolig för vår värld och allt hemskt som händer. Men just ikväll orkar jag inte oroa mig. Väljer istället att be till Gud och lämna alla mina bekymmer och önskningar
till honom. Han som lovat att vara med mig alla dagar. Och som alltid vill lyssna. Så skönt att veta och känna.