Jag vill önska dig ett riktigt gott nytt 2023. Tänk om det här året kan bli något utöver det vanliga? Hoppas och ber!
Vi har haft fina dagar med nyårsfirande och lediga dagar tillsammans.
Höjdpunkter:
- Att fira nyår med Moa och Axel och att samma dag spontant bjuda in några förskolekompisar till dem eftersom deras planer blivit inställda. Vi fick en härlig afton där vi skrev önskemål för 2023 och gav varandra varsitt nyårslöfte (alla skrev varsin
lapp som vi la i en skål och sen fick man dra ett. Succé varje gång!) och firade in det nya året med tomtebloss och fyrverkerier. Sen en sleepover med en långsam nyårsdag som innehöll massor av kaffe, lek och pizza.
- Att få ytterligare en dag tillsammans med skidåkning i Kungsberget. Njöt av sol, grillade bullar och att susa nerför backarna.
- Att hålla min första konsert med mina egenskrivna sånger i Örbyhus. Det blev så mycket bättre än jag kunde ana. Så tacksam för att jag backades upp av 7 fantastiska musiker och vänner och för dem som tog initiativet till att detta blev av, som ständigt
uppmuntrat mig när jag sjungit. Jag, som oftast sjunger lovsång i kyrkan, är inte van att stå på scen och få applåder, jag visste inte riktigt hur man skulle göra. Men det var fint att få dela delar av mitt liv, via mina sånger och det jag sa emellan
under konserten. Tacksam att jag vågade utmaningen! Mer sånt måste det bli under 2023.
- Familjetid hemma. Så skönt att bara få vara tillsammans. Vi har rensat och fixat i källaren som nu är färdig och jag tycker det är så härligt. Älskar att bli av med saker. Utmaningen är ju att inte ständigt fylla på med nytt. Därför blev ett
av mina nyårsmål att köpa färre saker. Tänker att livet blir enklare och härligare med färre saker omkring mig.
Mitt emellan allt härligt har det också varit en del existensiell ångest som jag alltid tycker infinner sig kring jul och nyår. Tankar som "Vad gör jag med mitt liv? Vill jag leva som jag gör? Varför kan man inte bara få vara mer ledig med familjen och
njuta av livet? Hur ska jag orka vardagen igen?"
Jag vet att vi snart är inne i vardagen igen och att jag kommer tycka om det efter ett tag. Försöker glädjas åt att jag är omgiven av en familj som jag vill ha mer av, inte träffa mer sällan. Att ledig tid tillsammans faktiskt är det jag tycker bäst om.
Längtar redan till vår utan overaller och sommar när håret fladdrar i vinden och vi drar ut på havet. Det bästa ligger framför, visst är det så?