…början av september 2024. När jag fick njuta en helg på Ensro, en lägergård utanför Rättvik, på församlingshelg med min älskade församling. Där barnen lekte ute hela dagarna och vi fick vara tillsammans med både Gud och våra vänner, i alla
olika åldrar, i församlingen.
Den stora tacksamheten att få vara med i en gemenskap där tron för oss samman. Hit får jag komma precis som jag är. Här är jag älskad, sedd och viktigt.
Här får jag dansa disco och glädjas åt barnens totala lycka över hög musik, discolampor och popcorn. Och över att jag delar kärleken till församlingen med min man.
Jag vill minnas vardagsgemenskapen med älskade vänner, runt en soppa en vanlig måndag. Vänskapen som började när bara ett barn fanns och som nu fyller platserna kring bordet med hela sex stycken barn.
Jag vill minnas finpost från min älskade syster Camilla som låg som ett solsken i brevlådan.
Som sken upp min vardag och kanske även brevbärarens.
Låt mig komma ihåg sensommarvärmen som kändes som utomlands-värme. En vanlig torsdag blev till poolparty hos Jockes bror där vi låtsades att det var sommarlov igen, för precis så kändes det.
Jag vill minnas mina lugna morgnar med barnen, utan stress, eftersom Olle och Ebbe börjat ta sig till skolan på egen hand och jag helt kan fokusera på Gösta. Tack vare att jag jobbar 80% finns det tid på morgonen att utforska skuggorna på vägen till förskolan,
att låta Gösta låsa cykeln på egen hand och kramas länge i hallen för att slippa ett tårfyllt hej då. Ovärdeligt!
Jag vill minnas att jag tog mig iväg på springtur på lunchen och kände mig så nöjd efteråt, så där nöjd som man alltid känner sig efter ett träningspass.
Låt mig minnas Svens 1-årskalas i den ljuvliga sommarvärmen.
Med små kompisar som lekte och busade under bordet.
Och Iris och Clara som åkte longboard.
Jag vill minnas den otroliga värmen som höll i sig flera dagar så vi kunde åka till Kläcken.
Efter en intensiv vecka somnade jag närmare två timmar i solstolen och det var så skönt och så välbehövligt.
Sen fanns ork för strandtennis och volleyboll, för bad och bus med Gösta.
Åh vad jag vill komma ihåg hur skön den ljumma september-kvällen var. Hur vacker himlen lyste upp!
Och hur mysigt det var att få krama min 7-åring som var så nöjd efter att ha gjort mål på sin fotbollsmatch tidigare samma dag.
Jag kommer minnas å-natta, när vi tog båten in till stan och såg de tusentals marschallerna som lyste längst hela Gavleån.
Hur vackert Gävle är från vattnet och hur mysigt det var att sitta i båten och äta chips, lördagsgodis och höra musiken från de olika konserterna som pågick runt omkring.
Till sist vill jag minnas att vi fick ännu en underbar sommardag på Kläcken med Frida som äntligen kommit hem från Kongo.
Jag vill minnas våra samtal som alltid berikar och ger mig insikter om livet jag lever. En vän som vågar vara ärlig, som ser till mitt bästa och som hejar på mig. Så otroligt tacksam för den vänskapen! Första veckan i semptember - du har varit underbar!
