frulundqvist

Tog den här bilden förut idag när jag var ute och gick en promenad för att söva Ebbe. Om det är något jag längtat till är det barnvagnspromenader. Såg framför mig hur jag skulle gå långa promenader varenda dag, precis som jag gjorde när Ebbe var bebis. Den stora skillnaden från då till nu är att jag bara hade ett barn att ta hänsyn till. Jag minns hur jag ofta gick när Ebbe hade ätit och behövde sova och hur jag njöt av timmeslånga promenader varenda dag. Nu är livet lite annorlunda. Som idag när jag lyckats söva Ebbe på tio minuter (Olle sov redan när vi började gå) och tänkte att "Det här är bästa stunden på dagen, när jag får gå nära naturen med sovande barn, och bara vara ifred med mina egna tankar och tystnade ett tag.". Något som bröts ungefär två minuter senare då Olle började gråta och blev missnöjd vilket gjorde att jag fick höja tempot och ta mig hem snabbt. Jag insåg mitt misstag: att det var Ebbe som ätit, pott-tränat och fått ny blöja innan promenaden, inte Olle. Han var hungrig! Så snabbt hem och mata honom och sen försöka söva om honom för att själv få en stunds vila. Ja, livet är sannerligen annorlunda med två små. Mycket av tiden går åt till att få i båda mat (vid olika tidpunkter), att pott-träna och byta blöjor, söva och att leka däremellan. Inte konstigt att jag är väldigt trött emellanåt, vilket jag verkligen har varit de senaste dagarna. En sjuk Ebbe (han har varit sjuk i en (!) vecka nu men äntligen hoppas vi han börjar bli bättre) som gjort att vi mest varit inomhus och lite treårstrots på det + en bebis som skriker högt och gällt emellanåt är inget som ger energi precis. Men det gör mina promenader! Som den häromkvällen när jag fick komma iväg en timme själv på promenad och samtidigt prata med syster U i telefon, det gav energi. Måste kanske sluta drömma om mina långa barnvagnspromenader och se till att promenaderna blir av på annat sätt. Ja, så får det bli, för energi behöver jag!