frulundqvist

Häromkvällen tog jag detta foto i badrummet när jag skulle gå och lägga mig. För då såg jag i spegeln hur "grattis" hade fastnat på min kavaj. Det kändes som en hälsning: "Grattis Martina! Grattis till livet. Till att du unnar dig vila. Att du unnar dig att göra sånt du tycker om (Denna kväll hade jag suttit och pysslat och skrivit handskrivna brev) och låter dig själv bara få vara." Livet är annorlunda! Flera kvällar är obokade. Som igår när jag såg på kärleksfilm och åt choklad i sängen när barnen somnat. Eller som ikväll när jag sitter vid köksbordet och dricker te och skriver det här. Jag känner mig tacksam och välsignad. Tacksam till Gud som troget finns vid min sida. Tacksam för alla dem som hjälpt mig att må bättre och att vara rädd om mig själv. Alla dagar är inte fantastiska men många är det. Så glad att få känna så! Så till alla er som läser: "Grattis! Grattis till livet. Njut!"

En liten uppdatering från mig. Livet är olika på många sätt, mest för att jag prioriterar och gör annorlunda. Mobilkameran är mycket skralare eftersom jag lägger bort mobilen så mycket jag kan. Jag scrollar sällan sociala medier (även om jag märker att det är lätt att "trilla dit" igen) och försöker göra annat istället. Som att vara närvarande med mina barn, se en film eller läsa en bok. En annan sak jag lagt av med är att ha med mobilen på toaletten. Där har jag andaktsböcker istället. Revolutionerade, testa! Än så länge har jag varit ute väldigt lite med barnen. Tiden går fort nu när jag jobbar alla veckodagar. Istället för att jobba 75% jobbar jag 90% och livet har blivit mycket bättre sen vi börjat lämna barnen tillsammans på morgonen och turas om att hämta. En dag har jag varit ute med barnen och ni ser ju hur härligt det var! 

Jag spontanbokade en klipptid hos Tobias på Studio Plaza på jullovet och blev kortare och ljusare/gråare. Nöjd!

Jag har fyllt 31 år och firade med kalas tillsammans med älskade vänner. Vad rik jag är! De sista gästerna gick hem vid 01.30. Kände mig så tacksam.

Här står jag i vårt nystädade vardagsrum efter festen vid 02-snåret. Fyndade den snygga byxdressen på Lindex rea. Har lovat mig själva att våga vara lite modigare i mitt klädval 2019. Lite mer färg och mönster kan jag gott kosta på mig!

Fick fina tulpaner som jag njutit av. Jag säger det igen: man borde unna sig snittblommor oftare! Det märks att jag blivit äldre, var trött hela veckan efter festen.

Torsdagar innebär lunchdejt för oss numera. Lyxigt att få tid tu man hand mitt i vardagen! 

Barnen busar och leker mer och mer med varandra. Underbart att se deras kärlek! Båda älskar sina bamse-pyjamaser som de fick i julklapp. Så söta!

Och igår gjorde vabbruari entré lite i förväg. Jag och Ebbe fick stanna hemma medan Olle gick på förskolan. Tur det eftersom jag sov bort nästan hela den tiden. När Olle kom hem var han på strålande humör och sprang runt och sa "Tina Tina Tiiiina". Han måste ha lärt sig på förskolan. Älskade unge, så kul att följa hans språkutveckling. Idag fick Olle också feber så nu är det verkligen sjukstuga här hemma. Så är livet just nu! Ska återgå till lördagsmyset med Ebbe som innebär chokad och chips i soffan. Kram till er alla!

2018 var året som vi äntligen flyttade in på riktigt i gröna huset i Gävle. På våren var jag mammaledig med Olle samtidigt som jag förberedde inför kyrkokonferensen som hölls i Gävle i maj. I maj började jag arbeta igen medan Jocke var pappaledig. 2018 bjöd på livets sommar med sol och värme precis hela tiden. Vi njöt av att åka båt och att vara tillsammans med familj och vänner. Så kom hösten och en fantastisk resa till Nice med min älskade man. Sen tog det stopp och en läkare sjukskrev mig för stress. Arbetet som musikledare blev för gränslöst och i kombination med att ha arbetat i församling de senaste 8 åren, att ha fått två barn och klarat av två husrenoveringar samtidigt som jag ville försöka rädda världen blev livet jag levde ett omöjligt uppdrag. Jag tog slut och det gjorde ont. Jag ville inte vara mänsklig, inte vara svag. Men så blev det och det är jag så tacksam för! För hösten har inneburit att jag fått möjligheten att stanna upp. Jag har sökt och fått ett nytt jobb som jag trivs med, jag har börjat träna på gym för första gången i mitt liv och stormtrivs med det. Jag har vågat (och tvingats) att reflektera, vila och på djupet fundera på vad som verkligen är viktigt. Jag är inte klar på långa vägar, men jag har börjat våga göra och leva annorlunda. 2019, välkommen! Jag önskar mig ett lugnt och händelselöst år. Ett år av vila, tid till reflektion och att bara vara och att göra sånt jag tycker om. Ett år då jag inte ska försöka rädda världen utan istället ta hand om mig själv. Kommer jag fortsätta blogga? Jag vet inte, vi får se! Allt har sin tid. Kram till er alla.