Efter 1,5 veckas vabb fick jag en dipp i onsdags. Avskyr otillräckligheten. När jag vabbar har jag dåligt samvete att jag inte är på jobbet och när jag är på jobbet längtar jag efter mina barn. Har verkligen försökt njuta av mina vab-dagar och att vara
närvarande med barnen men när humöret dippar, som det gör för mig emellanåt, är det svårt. Fick förklara för barnen att även mammor kan vara trötta och ledsna ibland och bestämde mig för att vi skulle stanna hemma på förmiddagen. Det slutade med att vi
alla satt och skrev och ritade utomhus. Jag hann få ner mina reflektioner på papper (så tacksamt att kunna gå tillbaka i efterhand) och Ebbe skrev sitt allra första brev som han postade till sin farmor. Han var så stolt när han la brevet på postlådan!
Det var inte bara jag som var trött. Olle somnade i soffan och jag somnade i solstolen efter lunchen. Det är något alldeles speciellt med vårens första riktigt värmande strålar.
När Jocke slutat jobbet åkte vi ut till vårt älskade Harkskär, för det är något jag vet gör mig gott. Vi köpte med oss pizza till oss vuxna och mini-plättar till barnen och åt middag på bryggan. Älskar denna plats, men det vet ni ju vid det här laget.
Efter middagen hade farfar en överraskning, nämligen en el-bil som han alltid drömt om och som han nu köpt till barnen att leka med. Lyckan gick inte att ta miste på, varken hos farfar eller barnbarn.
Sen letade de fram Jockes gamla trampbil som Olle körde runt i.
Under tiden rattade Ebbe elbilen stabilt framåt. Han blev snabbt en hejare på att köra. Sådan far, sådan son.
Efter kaffe och kaka gick vi tillsammans till Harkskärsstranden.
För självklart ville barnen ägna sig åt sitt stora fritidsintresse: kasta sten!
Stooora stenar ska det vara, såklart!
Barnen fick leka med farmor och farfar fick prata med sin son och jag fick föreviga allt på bild. Alla nöjda, alla glada.
På hemvägen somnade båda barnen i bilen och jag kände mig något lättare till mods. Idag har barnen varit åter på förskola och jag har haft en bra dag på jobbet. Tacksam för det. Nu väntar ännu en obokad helg. Hur kommer vi egentligen se tillbaka
på denna Corona-tid? Var rädda om varandra!