Jag har alltid varit en person som inte förstått grejen med att ta reda på barnets kön. Jag har nämligen tyckt det varit halva grejen, att få den där härliga överraskningen efter att man kämpat en hel graviditet och förlossning. Därför har vi inte tagit reda på det varken med Ebbe eller Olle. Men inför tredje barnet kändes det annorlunda. Just därför att precis alla, och även jag själv, så gärna önskade att det skulle bli en flicka. Jag ville inte gå och hoppas och längta och sen riskera att bli besviken om det skulle visa sig vara en pojke, bara för att både jag och alla runtomkring mig byggt upp en förhoppning om just detta. För vet ni, det första alla frågar när man berättar att man är gravid är "Vet ni vad det blir?" Eftersom jag ville processa detta för mig själv har jag hela tiden svarat "Nej, det vet vi inte" och då har många sagt "Du ska se att det blir en flicka denna gång" eller "Då förstår jag att du hoppas på en tjej" eller rent av "Jag tror att det är en tjej därinne, det är jag helt övertygad om" var på jag har svarat "Vi får se! Såklart kan jag önska en flicka eftersom vi har två pojkar sen tidigare. Men mest av allt önskar jag ett barn." Hade jag inte tagit reda på könet denna gång hade nog dessa kommentarer fått mig att hoppas och tro och sen gjort mig besviken och dessutom rädd för att göra dem runtomkring mig besviken när det väl blev en pojke. Nu har jag istället lugnt kunnat bemöta dessa typer av kommentarer, och det har varit alldeles för många gånger, och sen kunnat glädja mig åt och förbereda mig på triss i pojkar tillsammans med Jocke. Minns hur lättad jag var efter ultraljudet, då jag inte alls kände mig så ledsen som jag trodde jag skulle göra, utan istället mer tacksam för ett friskt barn och att Gud valt just mig till en pojkmamma. Vilken förmån och ansvar i den värld som är vår. Efter att vi fått Gösta sa en person till oss: "Vad tråkigt för er att det inte blev en flicka". Nej, det är faktiskt inte ett dugg tråkigt. Det är hur roligt som helst! Ni ska se Ebbe och Olles lycka, och vår med för den delen, över vår älskade lillebror. En frisk och välskapt liten bebis som är så älskad från första stund av oss alla. Så snälla, alla ni som läser detta, tänk er för nästa gång ni säger något liknande. Det är så lätt att göra, jag har säkert gjort det själv, men så onödigt. Låt oss glädjas över barnet och låta det vara i fokus istället för vilket kön det har.
Gah åh vad jag känner igen mig! Inte i att ha triss i pojkar men att det seriöst är den typ ENDA fråga folk ställt ”vet ni vad det blir?!”
skrivenJag har låtsats att jag inte förstår frågan oxh sagt ”ett barn hoppas jag?” (Nån gång sa jag också ”inte en gris iaf hoppas jag” Pga så OFANTLIGT trött på just det fokuset. Gah. Man kan fråga så mycket annat än just det. Förstår dina tankar i inlägget och är tacksam att du delar den och säger ifrån. Grattis till dig som fått ännu ett barn, en liten alldeles perfekt Gösta!