Det självklara och intensiva trebarnslivet

(null)

"Mamma, är du arg? Det låter så" frågade Ebbe och Olle ikväll när jag kom ner efter en timmes (!) nattning av Gösta och insåg att klockan redan var 20.30 och att de behövde läggas bums i säng. "Nej, inte arg. Bara stressad och trött" Så känner jag mig mest när jag är själv med barnen som ikväll då samtliga ska nattas efter en vanlig dag med lämning/hämtning, lunch, mellis och middag, toabesök, leksaker precis överallt och påklädnad och avklädnad och tandborstning. Mina dagar bara svischar förbi! Funderar tillbaka på min dag och tänker efter hur mycket jag suttit ner. Det är inga långa stunder. Alltid något som behöver göras eller någon som behöver min hjälp. Behöver gång på gång inse och landa i att barnen är allt jag behöver hinna med just nu. Det är mitt heltidsjobb. Småbarnsåren går snabbt förbi och snart är jag inte på första plats i barnens liv längre. Så kanske kan alla projekt och drömmar jag har få vänta ett tag. Men det är svårt med hemma-projekten eftersom jag spenderar tiden här hela tiden. Jag trivs med ordning och reda och att organisera. Så mycket jag vill göra, så väldigt svårt att genomföra med en uppmärksamhetskrävande ettåring som skriker vid mina fötter och vill upp i famnen. Många stunder tycker jag ändå att livet flyter på. Trebarnslivet är numera en självklarhet, inte något jag ens reflekterar så mycket kring i vardagen. Har mer slagits av insikten att det hela tiden är en till som kräver min omsorg, en till som skapar tvätthögar, som stökar ner, som kan bli sjuk, som är hungrig. Ja, ni fattar! Imorgon är juni här och där med har jag återigen spenderat en vår hemma. Förra våren var ju fylld av bebisgos, amning, sovpauser och massor av tid i soffan. Den var också fylld med allt sämre mående för mig, sömnbrist och ett evigt kämpande med livet. Denna vår har jag mått mycket bättre och det gör så klart att livet flyter på lättare. Bebisen har bytts ut mot en ettåring som ständigt är på språng men som också älskar att ge sig ut på äventyr i cykeln eller vagnen vilket gör att vi plötsligt kan hitta på roliga saker ganska enkelt. Jocke tar i princip alla nätter så jag får min sömn och det gör sån stor skillnad för mig. Men inatt är barnen mina och även nästa eftersom Jocke är iväg på jobb. Så därför boostade jag mig med två timmars förmiddagslur tillsammans med Gösta idag. Och direkt efter läggning ikväll har jag krupit ner i sängen. Ännu en dag i trebarnslivet. Det är upp och ner och känslor åt många håll. Men arg är jag inte. Jag är trött, lite frustrerad över en timmas läggning men allra mest tacksam för livet som är mitt. 

Kommentera inlägget här :