frulundqvist

När man känner sig låg gäller det att fylla på med sånt som gör en gott. För mig handlar det främst om att äta, sova och träna bra. Tid med goda vänner är också en fantastisk medicin. Därför var det helt underbart att få ett dygn på tu man hand med Frida och Elin förra helgen. Vi lånade lofthuset ute hos mina svärföräldrar i Harkskär. Blir alldeles lugn när jag kommer ut dit. Min plats på jorden!

Solen lyste och efter att vi ätit långfrukost tog vi oss ut på en promenad längst kustleden. 

Vandring genom skogen. Kände mig så lycklig där och då, av att omges av natur och goda vänner. 

Till slut kom vi fram till utflyktens mål, Böna café. 

Det var så skönt väder att vi kunde sitta ute och fika i flera timmar medan samtalen flödade.

Sen vandrade vi hemåt igen och jag fångade denna bild, när vi stod och pratade om något som fick oss alla att skratta. Vi pratade konstant från att vi vaknade tills vi somnade och frågade oss själva hur man ens orkar prata så mycket och länge med varandra? Vår dynamik tillsammans blir så bra. Vi tycker och tänker olika, vågar vara ärliga med varandra och får varandra att växa och må bättre. Så otroligt tacksam för vänskapen med Frida och Elin!

Tack gode Gud för påfylld energi, det behövdes med tanke på att jag på söndagen fick åka hem till febrig Gösta som sen haft feber resten av veckan. På bilden ovan visar han stolt upp sin picknick som han organiserat mitt i hallen. Han älskar sitt kök och köksgrejer.

 

Gösta har lärt sig cykla så en dag tog vi en cykeltur för att få lite frisk luft. Han råkade ramla mitt bland alla löven men var ändå vid gott mod. 

Vi har målat naglarna i tjusiga färger.

Och bakat bullar, något Ebbe efterfrågat länge. 

Sån lyx att få avnjuta nybakade bullar med barnen. Försöker verkligen njuta av vab-dagarna hemma och tiden med barnen.

Köket efter bakning var mindre njutbart. Bestämde mig för att göra en insats.

Tada! Åh vad jag njöt av att få städa ordentligt och organisera. Detta kunde jag endast göra tack vare att Ebbe lekte med Gösta under tiden. Övrig tid har Gösta varit som ett litet plåster på mig. 

Gjorde om lite på bänken och ställde fram denna kruka som jag fyndade på Erikshjälpen för ett tag sen. Först nu kom jag på att jag kunde använda den till mitt nya favorit-te. 

Köket lämnades i frid men vände jag mig åt andra hållet skådade jag detta. Jaja, det är också livet!

Gösta älskar sin docka "baby Edith" men har på senaste tiden velat ha en större docka. Därför scannade jag av marketplace och hittade en i utkanten av Gävle. När vi skjutsat brorsorna till skolan en morgon sa jag att vi skulle ut och leta efter Baby Ediths storasyster. Ni skulle sett hans förvåning när vi knackade på ett hus och husets ägare överräckte Skrållan. 

Så nu har Baby Edith en storasyster, som kan prata! Fast Gösta kallar henne mest "lillasyster", som om han känner att han faktiskt fått en riktig lillasyster. Det är så gulligt!

 

Ja, Gösta är vår lilla gullunge. Febern har hållit i sig hela veckan men hälsocentralen konstaterade bara virus.

I fredags fick vi en 10-åring i huset. Vår älskade Ebbe vars födelsedag alltid känns så speciell för mig eftersom det påminner mig om när jag blev mamma. 

Ebbe som önskat sig en Hot Wheels-långtradare i present (så glad att han fortfarande vill ha leksaker!), ett par pösiga jeans och fingervantar som man kan använda på mobilskärm. Han är fortsatt kreativ med att både skriva och rita, gillar att sjunga och spela gitarr, leka med bilar och såklart att game:a på sin telefon/ipad. 

   

Födelsedagen blev tyvärr inte riktigt som vi tänkt oss. Göstas feber höll sig kring 40 grader så vi fick ställa in familje-kalaset. Dessutom fastnade Jocke på ett tåg hem så jag var själv med barnen. Inte helt lätt med en sjuk 3-åring som inte alls mådde bra. Tack gode Gud för att Ebbe har världens bästa farmor och farfar som bjöd ut honom på Böna café på eftermiddagen i stället. 

På kvällen försökte vi göra det bästa av situationen. Fixade chips-buffé, drog fram madrasser framför tv’n och hyrde film. 

 

Idag styrde vi om kalaset med våra vänner Moa och Axel till ute-kalas. Träffades vid havet i närheten av Harkskär.

Jag gömde godispåsar som barnen fick leta efter. Ser ni Ebbes i trädet?

Till slut hittade alla sina påsar och kunde njuta av lördagsgodis.

Vi fikade, grillade korv och njöt av att vara tillsammans. Det är ju ändå väldigt härligt att ses utomhus. Kändes nästa som pandemin, bara att vi nu skulle kunnat fortsätta hänget inomhus om vi bara varit friska.

Avslutade med att grilla s’mores. Mariekex, marshmallows och choklad. Imorgon ska jag sjunga på gudstjänsten. Sen väntar höstlov för Jocke och barnen medan jag ska jobba. Och det känns helt okej, så tacksam över mitt jobb. Tänk, bara en månad kvar till advent, ljus i fönstren och glögg-mys. Tiden går fort, eller hur?

Jag vet att det är många som tror att jag alltid är glad, positiv och full av energi. Men så är det såklart inte, jag är ju en människa! Något jag insett är att min allra sämsta tid på året är hösten. När mörkret och höstrusket kommer blir jag trött och låg. Har dåligt med energi och lust till livet. Sen finns det såklart ljusglimtar. Som att åka iväg med konferens med jobbet och känna att jag har ett fantastiskt roligt jobb och fina kollegor som förgyller mina dagar. Och att jag återigen kan bära mina fina örhängen från Zoe Hoop som jag fått i present av mamma men som jag inte kunnat använda sen i somras eftersom jag tappade det ena i havet. Förstå glädjen när företaget valde att skicka ett nytt alldeles gratis. Blev sååå glad! Deras fina smycken finner du HÄR!

Försöker tända ljus varenda dag och lyxa med finfika på fredagarna. 

Något måste man ju göra för att försöka muntra upp sig från det här. Vad är det för mening med hösten egentligen? Jag har en dröm om att testa att flytta utomlands någon gång under denna period på året för att istället få njuta av sol och värme och sen komma hem lagom till vårsolen börjar värma igen.

Smågodis och kaffe i uterummet är något som muntrar upp en stund. Ibland får barnen välja 10 godisbitar på affären på lördagarna och mamman får såklart lika många.

Kramas med Gösta i sängen är en favorit och självklart ska "Baby Edith" vara med. Hon är med varje dag till förskolan och varje natt när han ska sova. Varken Ebbe eller Olle har haft en docka så jag tycker det är så mysigt att det verkligen är Göstas lilla bebis som är hans ständiga följeslagare och trygghet. 

Gösta är ingen liten kille längre, titta bara! I garderoben har vi fått växla upp en storlek, tur det finns många arvegods från brorsorna. Kläderna han hade på sin kompis kalas här om helgen fyndade jag däremot på en fin-loppis på Styrsö i somras. 

Jag har varit rejält sjuk, vilket också såklart bidragit till känslan att detta är min sämsta tid. Förkylning, feber, supertrött (så trött att jag funderade på om jag blivit lat eftersom jag fick stanna hemma en hel vecka från jobbet där jag sov bort största delen av tiden) och en röst som nästintill försvann. Känner mig faktiskt inte helt bra än. Den största kärleksförklaringen var när jag fick en chokladkaka av min man efter att jag förklarat att det är vad jag allra helst vill ha när jag är sjuk, även om jag vet att han tycker det är en dålig medicin. Lyhördhet för varandra är viktigt i en relation! 

Har spikat upp en ny poster på väggen, av Julia Martinsson Precis så vill jag leva.

 

En regnig kväll, när jag var själv med barnen, tog jag med dem på Max efter Kulturskolan eftersom jag inte orkade annat. Satt och tänkte "Usch, vilken dålig mamma jag är" var på nästa tanke blev "Varför ska du klanka ner på dig själv? Verkar det som om dina barn lider?" Att behandla sig själv som man behandlar andra är inte alltid lätt.

Göstas bästa tid kanske inte heller är nu för han har varit ledsen flera morgnar. En morgon fick jag skriva till mina svärföräldrar eftersom han var så ledsen och absolut inte ville gå till förskolan. På vägen dit kom sms:et att de kunde hämta honom kl 14 och då sken han upp som en sol. Tacksam för att mina barn har världens bästa farmor och farfar. 

Förra helgen var jag i Stockholm med min syster och systerdotter. Även detta år fick jag i present att springa Tjurruset men eftersom jag varit sjuk fick jag kolla på medan de andra sprang.

Stockholm i höstsol och feststämning på Tjurruset var härligt! Såhär såg de ut före loppet.

Och efteråt, när de gått i mål efter en mil i spåret.

Det var så kul att stå på sidan och heja på och se dem ta sig genom träsk, vattendrag och skogspartier. Vill också!!

Njöt av många goda samtal om livet, vilket jag värdesätter allra mest. Att få prata ärligt och uppriktigt med varandra är en ynnest. Att få göra det med min syster som är 16 år äldre och med min systerdotter som är 16 år yngre är ovärderligt. Älskar er!

Avslutade med fika på Sweets by Camilla i Sturegallerian.

Alltid samma vemod att skiljas åt och tänka på hur det kunde varit om vi bodde på samma ställe. Åh, vad jag hade älskat det! Och åh vad jag värdesätter när vi väl ses.

Hemma har regnet fortsatt ösa ner och vi har tänt ljus och fikat trots att det varit vardag. Allt för att muntra upp allt det gråa. 

Hade spontan-kalas för John som fyllt 4 år i veckan med att köpa Max och samlas en stund kring middagsbordet.

Så fint att se våra 6 barn tillsammans. Tacksam för vår gemenskap.

Även tacksam för att jag fick fira med lunchdejt idag med mannen som jag varit förlovad med i 16 år. Hurra för oss!

Jo, visst finns det guldstunder även i de sämsta tiderna. Som att få äta Budapestbakelse till efterrätt på lunchen. Och att samla hela familjen i soffan för att se "Bäst i test" ikväll. Nu väntar en hemma-helg för hela familjen, det ska bli skönt!