Äntligen första advent och premiär-tur till kyrkan. Kände mig alldeles lycklig när vi gick dit imorse, i ett kallt och vackert frostlandskap! Ebbe gjorde sitt allra första besök och blev en populär besökare som många ville hälsa på. Vi fick så många kramar och så mycket kärlek att jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna när vi tackade på kyrkkaffet för alla böner, tankar och omsorg som våra fantastiska församlingsvänner gett oss. Det är verkligen något speciellt med att få finnas med i en gemenskap med olika åldrar och personligheter där man har något som håller oss samman, tron på Jesus. Kändes så härligt att få sjunga tillsammans, höra tänkvärda ord, be, bli välsignad och dela livet vid fikaborden. Som jag saknat detta! Det kändes verkligen så som vissa hälsade på oss idag: "Välkommen hem!"