Det blev en sjukvecka. Ofrivillig tystnad i fyra dagar eftersom rösten försvann. Jag har varit sängliggande och varit orkeslös, förkyld och haft ont i halsen. Inte helt enkelt mitt i småbarnslivet. Jocke har tagit hand om mig och sagt åt mig
att försöka njuta av att få sova och göra ingenting men allt jag har viljat är att bli frisk för att kunna jobba och vara ute i solen tillsammans med familjen.
Härlig bild på vardagskaoset va? Med fullt av mat på golvet. Har haft anteckningsblock vid middagsbordet för att kunna kommunicera med Jocke. Det märks vem som pratar mest i vårt förhållande. Ovanligt tyst har det varit här hemma. Väldigt
svårt att inte kunna prata med barnen. Jag har försökt teckna med blandade resultat. Bäst har Ebbe förstått att jag älskar honom. Känns ändå fint att det går att säga på många olika sätt.
En dag lyckades jag teckna att han kunde få dammsuga efter maten och det gjorde han. Han börjar bli så stor och kunna så många saker.
När jag fick lite energi igår testade jag min 30-årspresent från mina svärföräldrar för första gången - min symaskin. Blev två shorts rikare till barnen när jag klippte av och sydde trasiga byxor. Kul!
Idag tog jag mig till kyrkan en sväng och åt tårta för att fira att min fina vän och kollega Moa går hem på föräldraledighet.
Sen bytte jag av Jocke som skulle på ett möte i kyrkan. Olle testade grädde och gillade det. Han äter nästan alltid själv numera. När han inte vill ha mer slänger han allt på golvet. Ja, ni såg ju den tidigare bilden. Inte den bilden man ser framför
sig när man drömmer om barn. Men ändå härligt på något vis. Har känt mig riktigt tacksam över livet senaste dagarna trots sjukdom och matkastning. Vi har det så bra.
Och nu sitter vi i soffan. Ebbe ser på Greta Gris och jag säger hej till er. Olle sover och har faktiskt börjat sova nästan hela nätterna igenom (vågar man skriva det?) och vi kan njuta av kvällar i soffan.