Inledde söndagen med att jobba. Eftersom jag ligger så mycket efter var det skönt att försöka komma ikapp lite.
Vid lunch åkte jag hem och svidade om till utekläder för att göra en utflykt med familjen. Denna gång åkte vi till Hemlingby-backen för att grilla korv med vänner. Barnen sprang upp och ner för skidbacken och lekte. Inser att barnen så ofta har leksaker
att roa sig med och sällan bara skog och natur. Det tog ett tag för dem att komma igång men sen så...
Frida hade bakat egna dammsugare, så gott!
Ebbe ville leka "under hökens vingar kom" så det gjorde vi. Han börjar bli så stor, på så många sätt.
Söndagen avslutades i soffan, framför "tal till nationen" av självaste statsministern. Och jag kände mig träffad när han tittade rakt i kameran och skarpt sa åt oss alla att stanna hemma vid symtom. Där av har jag fått jobba hemifrån idag
eftersom jag har fått hosta under helgen. Så typiskt, när ska vi bli friska? Jag längtar att få vara tillsammans med mina kollegor på jobbet istället för att sitta hemma i källaren i min ensamhet. Men vad har jag att klaga på egentligen? Jag har ett
varmt hem, ett jobb där jag kan jobba på distans, barn som utropar "ska vi pussas i soffan mamma?" när jag kommer upp för lunch och en man som lagar världsgod middag åt mig. Ska försöka tacka Gud för allt bra jag kan komma på ikväll.
Hänger du på?