frulundqvist

Tog den här bilden i förra veckan och vet hur avundsjuk jag kände mig på Gösta. Jag ville så gärna byta plats med honom och få hänga och sova i en babybjörn. Eller ja, allra mest ville jag bara få gå och lägga mig. Den stora tröttheten hänger ständigt över mig och jag har bitvis svårt att få ihop livet med tre barn på egen hand. Det blev så påtagligt när jag bytte lyxen hos mamma med att ständigt ha hjälp till att komma hem och vara själv eftersom Jocke jobbar sista veckorna innan semestern. Jag känner mig så otillräcklig. Mina armar räcker bokstavligt inte till. Storbarnen har bråkat och tjafsat mer än vanligt senaste dagarna och Gösta vill ständigt ha min uppmärksamhet eller bli runtburen i babybjörnen för att inte gnälla eller gråta. När han väl sover får jag hela tiden ställa mig frågan "Vad är viktigast att prioritera på den lilla tid jag nu har?" istället för att kunna göra det jag vill. För oftast sover han som mest en timme. Dessutom vaknar han nästan alltid och gallskriker när han sovit. Det är så jobbigt med bebisskrik när man är trött. Det tär. Och ibland bara måste jag ju lägga ner honom en stund för att hjälpa någon av de andra barnen och då är det högljudda missnöjet snart ett faktum. Det känns som det bara blir mer och mer intensivt med tre barn och jag vill så gärna vara en bra mamma. Har så höga, ja ibland allt för höga, krav på mig själv. Har mycket lättare att vara snäll och omfamnande mot andra när det kommer till föräldraskap än när det gäller mig själv. Jag vill så gärna säga ja! till alla barnens många önskemål och idéer vilket ofta slutar med att jag bryter ihop och inte orkar. Så ohållbart. Att hitta en bra balans kommer alltid vara något att jobba på för mig. Att inte vara gränslös och ha hjärtat på vid gavel hela tiden utan att ransonera med mina resurser och våga förstå att det är okej att säga nej ibland, att jag gör mitt bästa och att det räcker långt. Men det är supersvårt. Som jag kämpar med detta. Jag tror jag behöver lite semester. Tack och lov får Jocke semester på fredag och då ska jag njuta av sex veckor med delat föräldraskap på heltid. Tid att inte behöva skynda mig vid varje toa-besök, att kunna umgås med ett barn åt gången ibland och få tid att vila för att orka livet. Längtar!