10 veckor med bebis och som jag njuter av denna lilla människa. Synd bara att bebistiden alltid innehåller sömnbrist som gör mig så oerhört trött. Gösta sover bra för att vara en liten bebis men problemet är ju mitt stora sömnbehov. Att vakna 02 och 06
för att amma och så några gånger däremellan för att ge honom nappen gör mig sååå trött. Fortsätter med att sova så fort jag får chansen och det gör att jag klarar av de vakna timmarna mycket bättre. Får påminna mig om det hela tiden eftersom jag hellre
vill vara vaken så mycket som möjligt vilket snart leder till att jag känner mig på bristningsgränsen om den extra sömnen uteblir.
Gösta ger så mycket respons nu och bjuder gärna på leenden. Han och jag roar oss med sångstunder och det gillar vi båda två. Favoriten är "Imse vimse spindel".
Men mest spanar han ju efter brorsorna när de är hemma. Tredje barnet är ganska nöjd med att hänga på i livet som är vårt. Ja, han vet ju faktiskt inget annat. Och jag är så tacksam för all underhållning som Ebbe och Olle bjuder både mig och Gösta på.
Utan dem hade nog Corona-tiden i kombination med mammaledigheten känns mycket jobbigare. Nu har jag ju sällskap mest hela tiden och när de är på förskola/skola njuter jag av ensamtiden med Gösta.
Ibland får jag reaktioner från storebröderna, mest från den äldsta, att det är jobbigt med en lillebror som ständigt pockar på mammas uppmärksamhet. Försöker finna tid för dem, var och en, men självklart känner jag mig ibland otillräcklig när varken famnen
eller tiden räcker till. Istället brukar jag fokusera på och säga till barnen att "utan Gösta hade jag varit på jobbet nu. Tack vare att han föddes får vi massor av extratid med varandra". Och den tiden är jag så oerhört tacksam för!
Såhär såg det ut igår, när vi gick för att hämta Ebbe på skolan. Kan knappt minnas att jag gått i regn och hämtat honom men igår var vi rejält blöta när vi kom hem igen. Olle var supernöjd och cyklade glatt genom vattenpölarna. Sen hade vi en mysig innedag
då vi pärlade och barnen lekte själva utan minsta bråk i över en timme (!!) tack vare en bilvärld som Olle byggt upp på sitt rum och med en flyttkartong som de gjort till båt och dekorerade med tuschpennor. Tacksam att de har varandra och att
de ofta fungerar så bra tillsammans. Nu börjar solen titta fram, jag hör fågelkvitter utanför och snart ska jag hämta barnen. Vi får se vad denna eftermiddag har att erbjuda!