Det är som om livet plötsligt rusar på igen, så där som tidigare innan pandemin. Man har ju nästan glömt hur det är. Tycker det märks sådan stor skillnad på senaste veckorna på så många saker i livet och ute i samhället att pandemin börjar släppa sitt
grepp om oss. Plötsligt får man kramar av vänner igen, kyrkan börjar fyllas med folk, jag spritar inte händerna precis var och varannan sekund när jag är ute på något och tänker inte på eventuella smitto-kedjor så fort jag träffar någon. Det är SÅ
skönt! Och det är också så tröttsamt eftersom man inte är van vid tempot och allt det sociala som plötsligt tagit fart. Jag blir trött av alla människor jag möter och alla samtal vi har, samtidigt som jag uppskattar det så mycket. Älskar att få ha
huset fullt av vänner igen, att träffa alla olika åldrar i kyrkan på söndagen och dela livet och att kunna leva mer som vanligt igen. Nu snurrar veckorna på med barnkör och scouter på tisdagar, simskola på onsdagar, sång-engagemang på helgerna och
Jocke som är ordförande i församlingen. Gösta sover tack och lov lite bättre på nätterna nu men jag är fortfarande väldigt trött så jag tar chansen att sova så fort den dyker upp. Som idag, när storbarnen är på skolan/förskolan och vi har legat tätt
intill varandra och sovit nästan två timmar. Eller, jag sov en timme och sen har jag legat och snusat på min lilla bebis och njutit av att få stunder som dessa med honom. Han har inte varit så förtjust i att sova tillsammans men idag lyckades jag,
typ för första gången, lägga mig med honom i min famn medan jag stillsamt sjöng sånger och till slut somnade han gott. Har alltid älskat att sova med mina bebisar på dagtid. Skippar helt att tänka att det är bortkastad tid att sova och att jag borde
göra något vettigt av tiden när bara jag och Gösta är hemma. Det här är vettigt. Det är både vilsamt, mysigt och skönt! Snart lunchdags och jag ligger fortfarande i morgonrock. En riktig guld-stund. Igår, när jag var på gymmet kl 7 (!),
hade en kvinna en tröja där det stod "NU ÄR NU!" Det var som den talade rakt in i mitt liv. Nu är nu och nu är det vi sedan kommer att kalla för livet. Så lev nu.