Det är höst. Eller nja, det är ju faktiskt sommar ute fortfarande och jag har gått i shorts och t-shirt de flesta dagarna även om det alltid känns som att sommaren tar slut när vi flyttar hem från Harkskär. Var tvungen att ta en bild hemma i
vardagsrumsfönstret för att se hur långt hår jag fått. Och solen lyste då precis som den gjort idag.
Olle har börjat sista året på förskolan och är överlycklig att äntligen få gå längre och fler dagar nu när jag ska börja jobba igen. Han skuttar alltid glatt till förskolan och är oftast sur när jag kommer för att han inte vill gå hem. Tacksam över
att han trivs så bra!
Gösta är inne på andra veckan med inskolning och det går bra. Han har varit en hel del själv denna vecka men idag ringde de och bad mig komma eftersom han var så ledsen. Inte konstigt med bakslag, det vet jag efter att ha skolat in två barn
tidigare. Jag tror att denna inskolning är allra mest jobbig för mig. Det blir så definitivt att detta är sista gången, att min sista föräldraledighet är över och att något nytt väntar. Övergångar och ovissheten om hur den nya vardagen ska bli
är jobbig. Försöker hålla mig lugn dessa veckor och rida ut stormen för att troligtvis hitta in i något nytt som är både bra och härligt.
Ebbe började tvåan igår och han får mig verkligen att inse att tiden går fort. Han, som jag nyss drog i vagnen på mina långpromenader kring Gyllby i Örbyhus, är nu så stor att han både kan läsa flytande, skriva, rita avancerade Pokémons och kan många
ord på engelska. Ebbe fick börja på fritids igen förra veckan och har varit väldigt nöjd över det. Det har varit tufft för honom att vara den enda i klassen som inte har fått gå på fritids det senaste 1,5 året så nu har han många timmars
lek med sina kompisar att ta ifatt. Trots barnens missnöje över utebliven tid på fritids och förskola är jag så tacksam för all extra tid med Ebbe och Olle som föräldraledigheten med Gösta har gett mig.
På eftermiddagen idag planterade vi om två av mina elefantöron som växt så det knakar. Två blommor blev sju. Det är glädje att ha en liten trädgård där jag kan pyssla med blommor, hoppa studsmatta med barnen och fika mellis på altanen. Medan Gösta och
Olle hjälpte mig med blommorna låg Ebbe inne med feber och förkylning efter en ynka skoldag. Det jag bävar mest över med hösten är alla lämningar/hämtningar och VAB-dagar. Försöker lova mig själv att jag verkligen ska försöka njuta av dem. För det
viktigaste uppdrag jag har är ju att vara Ebbe, Olle och Göstas mamma. Tiden med dem, när de behöver mig de flesta av dygnets timmar, är kort. Bäst att ta tillvara på den så gott jag kan. (Påminn mig gärna om detta i mörka november när jag stressar
mellan jobb och VAB) Så sammanfattningsvis: Tacksam, lite nervös och vemod blandat med förväntan.