frulundqvist

I ett sommarvarmt Gävle strosade vi till biblioteket i grann-området efter middagen ikväll. Trött men tacksam efter en intensiv dag med kurator-besök gällande Ebbes olycka och sen möte på jobbet för att prata om när jag kommer tillbaka i augusti. När vi satt och fikade sa jag till kollegorna att jag nog trivs bra där jag är. Nu är jag mammaledig och trivs med det och i höst på jobbet kommer jag trivs med det. Skön insikt! Ebbes olycka känns avlägsen för oss nu samtidigt som den för alltid kommer bäras med i våra hjärtan. Hur skört livet var den där soliga vinterdagen i februari när allt gick från total lycka till katastrof och rädslan att förlora vårt barn. Tacksam för svensk sjukvård och all hjälp vi fått längst vägen. Ebbe är så peppad på att hans aktivitetsförbud löper ut i och med sommarlovet så han får hoppa studsmatta igen och slippa känna sig begränsad. Men åter till bilden ovan, min lilla paparazzi som jag bad föreviga vår promenad hem på bild, för att det är så fint att få minnas just vardagen. Olle-älsklingen som kallade mig för "mor" imorse, "för det gjorde man ju förr i tiden, mamma."

Tänkte fått en fin bild på Gösta och mig när vi gick hand i hand, för han går faktiskt mest hela tiden nu, men han var så otroligt sur för att han inte fick stanna kvar i lekparken och försökte därför byta håll och gå tillbaka.

Surade och grät och var ilsken. 

Så jag fick lyfta upp honom.

Och bära min lilla bebis, som inte är så liten längre, i famnen hela vägen hem.

Sol, ljumma vindar och två barn vid min sida. Hur bra har jag det egentligen?

19 böcker rikare från biblioteket. Älskar att läsa för mina barn. Men ikväll fick Jocke ta över efter en bok eftersom jag är så sliten i rösten. Känns som vi har en förkylning som går runt i familjen. Kände mig riktigt dålig igår, idag är det bättre men rösten får vila så jag inte tappar den, vilket har hänt mig flera gånger. Nu väntar långhelg hemma och som jag ser fram emot dagar att vara tillsammans, fixa i trädgården, städa inne och att få umgås med vänner.