Denna vecka har jag brottats med otillräckligheten. Otillräcklig på jobbet eftersom jag inte lyckats genomföra en enda hel vecka på grund av vab. När jag äntligen tänkte i mitten av veckan att "nu vänder det" fick vi samtal från skolan att Ebbe fått feber.
Orkar inte. Så resten av veckan har samtliga barn fått vara hemma för att försöka kurera oss från förkylningarna som går runt i vår familj. Jag har känt mig otillräcklig som mamma. Inte känt mig riktigt närvarande fast jag suttit bland barnen på golvet.
Inte kunnat vara här och nu utan någon annanstans i tanken. Känt mig trött och låg och ojämn i humöret. Haft dåligt tålamod och känt att livet varit övermäktigt. Hemmalivet alltså. Att jobba har gått bra. Trivs verkligen med det. Men helheten i livet
har inte känts bra. Dessutom har vi bearbetat Ebbes olycka genom att besöka en kurator på sjukhuset och det river alltid upp så många känslor och tankar. Och så gjorde Ebbe en röntgen som efterkontroll av olyckan i början på veckan. Även
att allt har gått så bra hänger minnesbilderna kvar och gör så ont. Traumat vi fick uppleva den dagen är svårt att smälta, det tar tid. Kanske beror även trötthet och nedstämdhet på att vi haft väldigt mycket ideelt engagemang senaste veckorna
och mycket planerat på kvällarna. Jag är ju en person som är i stort behov av ensamtid och att ha luckor i schemat. Och att regelbundet ÄTA -SOVA - TRÄNA. Ja, ni vet ju! Hursomhelst så har jag tänkt flera gånger, när jag gått en promenad, att
jag önskar att jag vore ett träd. Ett träd som bara får stå där det står och ena stunden blomma för fullt för att i andra stunden vara alldeles kal. Ingenting behöver det göra. Bara stå stilla. Det ser så skönt ut! Tänk på det nästa gång du ser ett
träd. Och när du ser alla höstlöv i vackra färger kan du tänka på att Gud säger till dig att "I LÖV YOU", för det har jag också gjort i veckan. Tacksam för en god Gud vid min sida som vill mig väl och leder mig på rätta vägar. Oavsett
om jag står still som ett träd eller hjälper alla världens människor älskar han mig. Det är skönt att veta!