Mars har verkligen gått i rekordfart. Det märks inte minst på att jag inte sagt hej här på tre veckor. Så nu får ni en sammanfattning av veckorna som gått. Vi har hängt i kyrkan där Gösta älskar att susa runt på en Bobbycar eller spela innebandy i sporthallen.
Älskar vår kyrka!
Jag har fått njuta av konsert med en av mina favorit-artister: Michael Jeff Johnson. Så fantastiskt bra. Jag började på sista bänk och slutade på första eftersom jag inte kunde låta bli att smyga fram för att få bästa, möjliga upplevelse. (Spaning: det
är ju typ bara i kyrkan som inte första raderna är fulla. Alla vet ju att det är bästa platserna så varför sätter man sig inte där?)
Vi har firat Ebbes namnsdag. Jag älskar att vi firar mycket i vår familj. Under min uppväxt har vi aldrig firat namnsdagar men i min familj gör vi det. Barnen får en liten present och så köper vi lyxfika.
Jag har jobbat och faktiskt inte vabbat hela tiden. Vi går mot ljusare och vab-vänligare tider, tack gode Gud! Till höger på bilden är min arbetsplats där jag spenderar de flesta av mina dagar.
Jag har gått många lunchpromenader, oavsett väder. Just denna dag hade jag min mamma i lurarna medan jag gick i snöstorm. Man ångrar aldrig en lunchpromenad!
Det har snöat, vi har lekt ute och jag har fotat huset för att jag tycker det är så fint att vi får bo just här. Vita huset med gröna dörren. Vad bra det blev!
Vi har haft fina vänner på besök. Tacos, Bäst i test och spel och sen somnade jag sittandes från en minut till en annan för att jag var så trött efter veckan. Tur att Simon och Matilda känner mig väl och vet hur jag funkar.
Jag har hängt med dessa sköna tjejer för att öva lovsång inför ungdomshelgen HOPP i vår kyrka. Firade med sushi till lunch.
Efter övning svidade jag om hemma och åkte tillbaka till kyrkan för mello-fest. Alltid en succé där våra barn satt som fastklistrade hela programmet och där Olle grät (av missnöje) över att Loreen vann. Theoz var favoriten!
Jag har fått nytt körkort och insett att jag åldrats på 10 år. Svårt att förstå att jag snart är medelålders. Svårt att sätta ålder på dem som är yngre.
Vi har hängt på gudstjänst och Gösta har suttit hos farmor. Vi fyller en hel kyrk-bänk på söndagarna.
Barnen har gått på söndagsklubben under gudstjänsten och efteråt fick jag detta brev av Olle.
Jag gjorde mig vårfin och poserade tillsammans med Jesus i vårt piano-rum.
Jag har varit på snabb-visit hos min älskade syster Camilla i Jönköping. Hon bjöd mig på lyxmiddag på Stuk och jag njöt av löjromspizza, goda samtal och häng med min systerson Oscar.
Det är stunder som dessa som man inser hur mycket man hade uppskattat att få bo närmare och kunna finnas i varandras vardag. Saknar det!
Hemma hos Camilla hade hon bäddat med hjärt-lakan, hudvårdsprodukter, en fin bok och jag sov så gott. Var tvungen att fota tavlan på väggen med visdomsord.
Vaknade till tända ljus och ljuvlig frukost. Sen tog jag tåget till Kinnarp för två dagars utbildning.
Hemma igen tog jag med barnen ut till Harkskär eftersom både jag och Jocke var engagerade i ungdomshelgen HOPP. Jag var så trött efter veckan att jag la mig och sov en stund mitt på dagen ute i lofthuset. Såååå skönt! Det gjorde att jag klarade av resten
av helgen.
Under tiden byggde svärfar och Olle en helikopter. Ja, mina barn har världens bästa farmor och farfar!
Ungdomhelgen HOPP var fantastisk och avslutades med glass-bar på kyrkfikat. Stor glädje att ha över 100 ungdomar i vår kyrka (det är mer än vi samlat i vår region på över 10 år!) och att få leda dem i lovsång. Blev påfylld med glädje och hopp inför framtiden.
Med mig hem fick jag en stor bukett tulpaner som jag njutit av. Våren är snart här, håll ut!
Och så blev det vardag igen och ensamtid med barnen eftersom Jocke är iväg på jobb. Så glad när vardagen funkar bra trots att jag är ensam.
Gårdagskvällen inleddes med ett barn i sängen, sen kom nästa strax efter och vid 4-snåret den tredje. Och ändå sov jag bra! Känner mig rik på barn.
Nu är jag nedbäddad igen. Trött efter många intensiva dagar men också väldigt tacksam. Ikväll har jag varit på barnkör där vi gjorde detta böne-konstverk tillsammans. Alla barn får varsin bricka som de får lägga och samtidigt säga något de är tacksamma
för eller vill be för om de vill. Det är underbart att få höra böner om både katter, sjuka släktingar och tacksamheten över att få vara på barnkören. Livet i mars, inte så pjåkigt va? Och nu ligger det bästa inom räckhåll -VÅREN!!!