frulundqvist

Solen har fortsatt att skina på oss i helgen och för en gångs skull hade vi näst intill obokade dagar. På lördagen sov jag till 10.30 (!) och sen åkte jag och tränade innan vi drog iväg på en utflykt hela familjen. Ebbe önskade att vi skulle spela minigolf så vi cyklade till Boulongern (vår stadspark!) för minigolf och picknick. Första gången som samtliga barn deltog och det gick riktigt bra!

Idag vaknade jag av att barnen smög in i sovrummet och att Gösta la ett gosedjur hos mig och sa "go mojjon mamma, jag älskaj dej" Fick en underbar sommarklänning, fina kort från barnen och blev allra gladast för kortet som Jocke skrivit till mig. Ord är mitt kärleksspråk, känner mig så älskad när jag får läsa och höra att jag är älskad och uppskattad. 

Efter kyrkan, där det var konfirmationsgudstjänst, åkte vi till Harkskär för att fira svärmor. Åh vad jag älskar Harkskär och åh vad jag önskar att det kunde vara söndag imorgon igen så jag kunde stanna kvar där ute och njuta. Längtar till semester och mer tid på denna fantastiska plats. Barnen lekte ute med kusinerna, spelade fotboll och krocket och njöt av det fina vädret. 

Vi firade med god middag och tårta!

Känner mig så tacksam att få vara Ebbe, Olle och Göstas mamma. När man lyssnar på sommarprat, livsberättelser och människors historier finns nästan alltid en mamma med i det som sägs. En mamma gör intryck och avtryck. Jag hoppas att jag får mina barn att känna att de är älskade precis så som de är, att de är unika och fantastiska, att världen ligger öppen för dem och att det finns stora möjligheter för dem att vara till välsignelse där de går fram. Jag vill lära dem tacksamhet över livet de får leva, i stort som smått. Jag vill sätta guldkant på deras vardag och göra det där lilla extra som får dem att njuta av livet. Och så vill jag finnas för dem när de behöver mig. Lyssna, vara närvarande, få dem att känna att de är det viktigaste jag har. Att vara mamma - en ovärderlig uppgift!

… att sommaren är här, ja så har det faktiskt känts den senaste veckan med super-värmen som infunnit sig. Och vi har sjösatt nya båten och konstaterat att detta var årets bästa beslut.

Finns ingen plats vi trivs bättre på än ute på det öppna havet, där oändligheten breder ut sig. Så fridfullt och rofyllt för själen och familjen. 

Våra fina vänner Sofia och Jesper följde med oss på premiär-turen. 

Åkte till Limön där vi åt middag och satt på snäll-bänken. 

Hemma köpte jag blommor från min mamma som skickade en blompeng i påsk som jag inte använt. Min fina, generösa mamma! Det är bland det bästa mina föräldrar gett mig - att de lärt mig att vara generös och tacksam. Blommorna ackompanjerades av Ebbes nyskapade skål. 

Vi har hängt i kyrkan och haft jourvecka vilket innebär att vi har hand om städning och kyrkfika var 9:onde vecka. Visste du att allt i vår kyrka drivs av ideella medel? Kände sån stor tacksamhet när vi var där några timmar och städade, över förmånen att få vara med och bidra och att mina barn och många fler får växa upp här. På en trygg plats där man får höra och förhoppningsvis även känna att man är älskad, viktig och aldrig ensam. 

Efter gudstjänst och kyrkfika drog vi ut till Limön igen. 

Älskar vår nya båt och skämdes nästan lite över hur otroligt bra vi har det som kunnat köpa (om än med lånade pengar) precis en sån båt vi vill ha. 

Åt sushi och kramades i solen. 

Gösta var nöjd. 

Stora storebror likaså!

Eftersom värmen kommit ville Gösta absolut ha vattenkrig en dag efter förskolan. Han var så peppad!

En minut senare ville han absolut inte ha vattenkrig. Han skrek, grät och slängde vattensprutan. "Han ville ju ha vattenkrig" sa Ebbe och ryckte på axlarna. "Han är tre år!" var min respons. Livets hårda skola som lillebror. 

På lunchrasterna har jag passat på att åka hem och lägga mig i solstolen. Så lyxigt att ha nära till jobbet så jag bara kan svischa dit på några minuter.

Och sen har vi såklart åkt mer båt. En dag var det så varmt att vi tog oss ända till Norrskär efter jobbet. Så här tidigt på året har vi aldrig varit där förut.

Jocke uttryckte sin stora tacksamhet över livet och sa "det här är det bästa jag vet".

Jag höll med och somnade sen på en solvarm klippa medan resten av familjen upptäckte ön.

Inte ens en tröja behövdes på hemvägen, i alla fall inte för skepparen.

Och sen har det stora hänt - Gösta har slutat med napp. Han gjorde precis som sina storebröder och lämnade dem till kaninerna i brevlådan. 

Morgonen efter vaknade han förväntansfull och gick ut till brevlådan. Napparna var borta och istället fanns ett paket med polisbilen han önskat sig. Och sen har han inte pratat mer om nappen. Helt otroligt med tanke på vilken nappälskare han varit!

I helgen var det mamma-helg igen eftersom Jocke var iväg på jobb. Kyrk-kompisar kom förbi och jag utlovade fika om de lekte med Gösta så jag fick städa i fred. Det fixade de galant!

Efter fikat fortsatte jag och Gösta att städa och somnade sen i solstolen båda två.

Sen tog vi oss iväg på en liten shoppingtur där Gösta fick en docka som han så länge önskat sig. 

På söndagen var vi bjudna på pool-party till barnens kusin som fyllde tonåring. 

Glada barn i poolen hela eftermiddagen. 

Och glad var Gösta även imorse när han fick en vagn till sin docka som jag fyndade på FB. 

Ikväll somnade han på någon minut omringad av sina gosedjur som nu får agera trygghet istället för napparna. Livet pågår och jag är glad. 

Medan Jocke varit iväg på grabb-helg (så glad för hans skull!) firade vi in fredagen med go-fika. Det blev donuts, smoothie och pepparkakor (Göstas önskemål) i sommarvärmen. Älskar att ha mysiga traditioner med barnen där jag får skämma bort dem med guldkant på tillvaron. 

Njöt av värmen samtidigt som vi roade oss med att leka med vattenballonger. 

Gösta kiknade av skratt när ballongerna sprack och det blev ett sådant där fantastisk ögonblick då jag tänkte "Tänk att det här är mitt liv! Tänk att få höra min alldeles egna treåring kikna av skratt samtidigt som solen värmer mot min hud." Kände en enorm tacksamhet, över treåringen i synnerhet och livet i allmänhet. 

Vår plats på jorden. Uppskattar verkligen att ha en liten trädgård där vi kan leka, sola och umgås. 

Olle, som helst leker med kompisar varenda dag, kom cyklades hem fram mot kvällen med en blomsterbukett som han plockat åt mig hos sin kompis. Blev så glad!

Lördagen inleddes med välbehövlig städning följt av inköp av kalaspresent och storhandling och där emellan frukost, mellis och lunch. Toppa det med en riktigt sur och osammarbetsvillig treåring så var jag lite på bristningsgränsen. Därför tog jag det som Guds stora omsorg om mig när jag hittade Gösta sovandes i soffan bredvid sin storebror efter att jag skjutsat Olle till kalas. Medan Ebbe fick padd-tid och dubbla dammsugare till fika (så nöjd!) fick jag en timmes sömn i solstolen. Tack gode Gud!

På kvällen kom Matilda och Edith och hälsade på. Tänk, Matilda var 14 år när vi lärde känna henne, som en av våra tonåringar i Örbyhus, och var den allra första barnvakten till Ebbe. Hon var dessutom den vi spenderade vår allra sista kväll med utan barn. Och nu sitter hon här i vår soffa med sin egna lilla bebis och är dessutom gift med en av våra bästa vänner. Livet!!

Så blev det söndag och kyrkdags! För oss är det självklart att gå till kyrkan på söndagar, oavsett om det är söndagsklubb (läs: aktivitet för barnen) eller inte. Vi älskar vår kyrka. Vi behöver fira gudstjänst. Vi tycker så mycket om gemenskapen. 

Vi firade gudstjänst och det var verkligen fest med barnkör, välkomnande av nya medlemmar, en underbar predikan och där jag fick förmånen att leda lovsången. 

Efter kyrkan åkte vi till biblioteket för att låna böcker och sen tog vi en lugn söndag hemma. Idag höll sig däremot sommar-värmen borta men jag och Gösta gick ut en stund i alla fall för att cykla med återvinningen och vattna blommorna som Jocke så fint planterat. Nu väntar en ny vecka och jag hoppas din blir bra! Försök att vara till välsignelse där du går fram - det ska försök vara!